fredlig

8 juni

Sjätte steget talar om att vara helt och hållet beredd att be Gud avlägsna alla mina karaktärsfel. Ändå märker jag att jag ofta håller fast vid mina defekter, eftersom de bereder mig ett visst nöje.

   Vilka fel skulle kunna tänkas bereder mig nöje? Hämnd, exempelvis. Jag ägnar en massa tid åt att tänka ut scener där jag straffar dem som sårat mig. Det bereder mig också stort nöje att tänka att jag aldrig har fel; med andra ord håller jag fast vid mitt högmod. Och ändå är dessa karaktärsdrag defekter som står i vägen för det liv jag vill leva och hindrar mig från att behandla mig själv och andra med kärlek och respekt. Det finns gott om skäl att göra mig av med dem, men i så fall måste jag bli villig att avstå från det nöje de ibland ger mig.

   Mitt tillfrisknande kommer att ha ett enormt tomrum så länge jag är ovillig att ge upp mina fel. Om jag vill bli helad, måste jag lägga min vilja, mitt liv och mina karaktärsdefekter i Guds händer.

   Dagens påminnelse

Är de små, tillfälliga nöjen jag får av mina karaktärsdefekter värda det pris jag betalar för att behålla dem? Om inte, är jag kanske helt och hållet beredd att göra mig av med några av dem i dag.

”Jag vet att hjälpen bara väntar på att bli accepterad, att jag ska säga ´ske din vilja, inte min´.”

               Gift med en alkoholist – ett dilemma