Kan berätta hur jag har gjort!



AA-tanke för dagen 31 augusti.

 

”Gå och besök blivande AA-medlemmar medan de fortfarande är nervösa. De kanske är mera mottagliga när de är deprimerade. Träffa dem om möjligt ensamma. Berätta för dem så pass mycket om dina egna dryckesvanor och erfarenheter att de känner sig uppmuntrade att tala om sig själva. Om de vill tala, så låt dem göra det. Om de inte är meddelsamma, så prata om det elände som spriten har förorsakat dig, men utan pekpinne, var noga med att inte moralisera eller föreläsa. När de förstår att du vet allt om spritsvängen, så beskriv dig själv som alkoholist och tala om hur du fick klart för dig att du var sjuk.”

Är jag beredd att berätta om mig själv för blivande AA-kamrater?

 

Att begrunda idag.

 

Försök att inte hänge dig åt kritik, klander, hån eller fördömande av andra när du försöker hjälpa dem. Hur goda resultat du får av ditt hjälparbete, beror på din egen självbehärskning. Om du inte håller dina känslor i strama tyglar, kanske du rycks med av ett tillfälligt, naturligt behov av att kritisera eller klandra. Du bör stå på en fast grund av andligt liv, som gör dig uppriktigt ödmjuk, om du verkligen ska kunna vara andra till någon hjälp. Gå varsamt fram mot dem, och var hård mot dig själv. Så kan du vara till mest nytta för att lyfta upp en förtvivlad själ.

 

Dagens bön.

 

Lär mig undvika fördömanden och kritik, att alltid bygga upp andra medmänniskor i stället för att riva ner dem.

 
Ja i kväll så blir det Al-Anon vuxna barn, Jag växte upp i den sjukdomens spå. Likt förbannat så tog jag efter deras drickande. Jag går på Al-Anon vuxna barn för att prata om min egen uppväxt, och inte om mit egna drickande. Fast jag vet ju att jag söp många gånger med farsan. Men han blev själv nykter tre år efter att jag själv blev det. De som har den här sjukdomen, kan gärna komma och be om hjälp. Jag kan inte få dem nyktra, det kan det bara själva. När de väl erkänner sin sjukdom. Jag kan bara berätta hur jag själv har gjort.
 
 
 
 

Mötesgående

 

Dagliga Reflektioner 30 augusti.

 

DET ENDA VILLKORET...

”En gång i tiden hade varje AA-grupp många regler för medlemskap. Alla var dödsförskräckta för att någonting eller någon skulle kapsejsa båten... 
Den totala listan blev minst en mil lång. Om alla dessa regler hade tillämpats överallt, så kunde ingen i världen ha kommit med i AA...”


DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA, sid 99.

 

Jag är tacksam över att det enda den Tredje traditionen kräver av mig är en önskan att sluta dricka. Jag hade brutit löften i åratal. I AA-gemenskapen behövde jag inte avlägga några löften alls. Jag behövde inte rådbråka min hjärna. Efter att i ganska dimmigt tillstånd ha suttit med på ett enda möte förstod jag att jag hade kommit hem. Jag behövde inte svära evig kärlek. Men jag blev omkramad av fullständiga främlingar. De sade: ”Det blir bättre” och ”En dag i taget klarar du det”. Det var inte längre främlingar utan omtänksamma vänner. Jag ber Gud hjälpa mig att sträcka ut en hand åt människor som vill bli nyktra – och att för allt i världen hjälpa mig bevara min tacksamhet.

 
 
 
 
Jag vill inte börja dricka igen. Jag har vart nykter nu i över 18 år.nu. Fast jag vet att det kan vara lätt att ta sig ett återfall. Jag bör fortsätta att gå på möten, och lyssna på de som har gått före, Jag går även på ACA och Al-Anon. Jag måste äta frukost nu och sedan gå iväg till mitt möte. Jag har en önskan att fortsätta att vara nykter, för jag trivs med att slippa att fly in i alkoholen.

Att hjälpa andra.

29 augusti

Livet är antingen ett spännande vågspel eller ingenting alls.

Det närmaste dygnet kommer att skänka stimulans, ge oss ökade insikter och många tillfällen att i olika situationer ge våra medmänniskor något som ingen annan kan ge dem. Det enda som krävs av oss är att vi är beredda att lita på att vi får just det vi behöver i varje särskilt ögonblick.
   I dag ska vi våga leva helt och fullt. Vi ska uppskatta det unika i varje andetag vi tar, i varje svårighet vi stöter på. Allt som vi upplever manar oss att utvecklas, att söka oss till varandra för att hjälpa varandra att locka fram de goda egenskaper som vi faktiskt äger. Vi får inte låta ett enda ögonblick passera utan att göra det bästa av det.
    När vi drar oss undan från livet, stannar vi andligen i växten. Vi behöver gemenskap med andra, en gemenskap som ruskar om oss, gör oss glada eller till och med stressar oss. Det är bara när vi pressats till det yttersta som vi börjar ösa ur våra inre kraftresurser, men om vi lever intensivt i nuet varje dag, får vi den exakta knuff som behövs.
   Ingen av oss kommer att vandra den här vägen igen. Det vi ser, känner och säger i dag är borta för alltid. Vi får så mycket att ångra om vi låter dagarna rinna förbi utan att vi försöker göra något av dem.

Allt som sker i dag är avsett just för mig. Jag ska inte gå miste om något.

 
 
 
 
Ja jag vill glädja andra i dag, hjälpa till bland mina medmänniskor. Jag och fästmön ska åka till min mamma och hjälpa henne att komma ut. Hem tjänsten kan ju inte hjälpa henne, de har inte tid med sådant. Till kvällen ska jag kanske följa med en vän till YPAA som är unga i AA. Men det är helt upp till honom om han vill gå. Själv är jag för gammal för den, men jag kan ju alltid göra honom sällskap. Men det är upp till honom.