Går igenom valvet

Dagliga Reflektioner 30 september.

 

CIRKELN OCH TRIANGELN.

 

Cirkeln står för hela AA-världen och triangeln står för AA:s tre legat: tillfrisknande, enighet och service. I vår härliga nya värld har vi funnit frihet från vår dödliga besatthet.
(AA COMES OF AGE,p.139)

 

Tidigt I mitt AA-liv engagerade jag mig i servicearbete och jag tyckte att förklaringen till AA - loggan var mycket passande. Först en cirkel av kärlek och tjänande med en välbalanserad triangel inuti. Triangelns bas representerar tillfrisknandet genom de tolv stegen. Så de två sidor som representerar enighet och service. De tre sidorna i triangeln är lika. När jag växte i AA identifierade jag snart mig själv med denna symbol. Jag är cirkeln, och triangelns sidor representerar tre aspekter av min personlighet: fysisk och känslomässig hälsa och så andlighet, som är symbolens bas. Sammantagna ger dessa tre aspekter av min personlighet upphov till ett nyktert och lyckligt liv.

 

 

A:t ser ju ut som en triangel och jag ser det som att det är ett Valv jag måste gå igenom det till min nykterhet. Fast något jag känner att jag är dålig på service. Det var länge sedan jag satt i tele jouren. Fast jag försöker ju berätta här om min nykterhet. Ja kanske hjälper det någon. Ja det vet jag när jag får en slags återkoppling med kommentarer som hjälper även mig. Om jag gör rätt eller fel. Jag hoppas att det jag ger något i mina delningar på mötena. Ja jag ska i väg på möte i Rågsveds folkets hus som börjar klockan 13:00. Ja jag mår väldigt bra i dag.

 

Ja så har ju jag också vart

Dagliga Reflektioner 29 september.

 

PRECIS LIKADANA.

Att ofta ha kontakt med nykomlingar och de andra är
höjdpunkter i vårt liv.
(ANONYMA ALKOHOLISTER, sid 83)

 

En man kom berusad till vårt möte. Han avbröt dem som hade ordet. Han reste sig, tog av sig skjortan och snubblade högljutt fram och tillbaka efter kaffe. Han krävde att få tala och kallade till sist gruppens sekreterare ett onämnbart ord och gick sin väg.
Jag är glad att han kom. Åter igen såg jag hurdan jag själv har varit. Men jag såg också vad jag fortfarande är och hurdan jag fortfarande kan bli. Jag behöver inte vara full för att känna lusten att vara ett undantag och stå i centrum för uppmärksamheten. Jag har ofta känt mig angripen och blivit ovettig mot andra, när de helt enkelt har bemött mig som en lite stökig variant av mänskligheten. Ju mer den där mannen på mötet försökte hävda att han var annorlunda, desto mer insåg jag att han och jag var precis likadana.

 

Ja det är bra att se gubbarna och kärringarna på torget som inte kan ta hand om sig själva. Det var precis så jag själv betedde mig under min aktiva tid. Så varje gång jag möter en berusad person så ser jag inte honom med avsky så som många andra gör. Jag tänker att sådan kan jag bli om jag tar det första glaset.

Jag har själv för många år sedan när jag var GSR i Rågsveds grupp haft ett par som man som kom in och undrade vem som styrde gruppen. För han tyckte att vi var en sekt. Jag svarade att vi inte är någon sekt att alla får komma och gå som de vill. Har även haft berusade personer på mötet, men det är bara att säga till dem att de får gärna vara här och lyssna men att de inte får dela med sig ut av sitt liv för det skulle bara bli en massa fylldravel.

Vad är jag rädd för?

 

Dagliga Reflektioner 28 september.

 

KÄRLEK UTAN BAKTANKE.

 

Erfarenheten visar att ingenting ger oss sådan motståndskraft mot att dricka som intensivt arbete med andra alkoholister.
(ANONYMA ALKOHOLISTER, sid 83)

 

Att vara sponsor medförde två överraskningar för mig. Den första var att de jag sponsrade brydde sig så mycket om mig. Vad jag trodde var tacksamhet liknade mera kärlek. De ville att jag skulle få vara lycklig, växa och förbli nykter. Att veta vad de kände fick mig mer än en gång att avstå från att dricka. Den andra överraskningen var att jag själv förmådde älska någon annan på ett ansvarsfullt sätt, med en respektfull och äkta omsorg om den människans tillväxt. Före denna upplevelse trodde jag att min förmåga att verkligen bry mig om andras välfärd hade förtvinat i brist på träning. Upptäckten att jag förmår älska utan baktankar eller ängslan har varit en av de finaste gåvor AA-programmet har gett mig. Tacksamheten över den gåvan har hållit mig nykter många gånger.

 

 

Ja man kan undra vad det är jag är rädd för. Jag tänker på det att jag inte vågar be om hjälp till någon som är min sponsor. Jag vet inte om det beror på rädslan att bli nekad. Ja jag är en sjuk person, som har en stor rädsla för mycket. Bara jag tar modet till mig att fråga någon som har en stabil nykterhet som har det jag vill ha. Fast jag är ändå väldigt tacksam i dag. Över att jag slipper att dricka någon alkohol. Jag har ingenting att fly i från längre.

Själv sponsrar jag ingen eftersom jag själv inte har någon sponsor. Men jag hoppas ändå att min text kanske kan hjälpa någon att finna sin nykterhet. Ja det är säkert många som inte har den här sjukdomen som läser min text. Jag hoppas att även det kan läsa det med behållning.