Ingen ekonomisk tvång

Dagliga Reflektioner 28 februari.

 VA, INGEN ORDFÖRANDE.

 När man säger dem att vår sammanslutning inte har någon ordförande med auktoritet att styra, ingen kassör som kan påbjuda att någon som helst avgift ska betalas... då förvånas våra vänner och utropar: "Så kan det helt enkelt inte vara ! "
(AA:s TOLV TRADITIONER, sid 95.)

 När jag till sist tog mig fram till AA kunde jag inte tro att det inte fanns någon kassör som kunde "påbjuda att avgifter skulle betalas". Jag kunde inte föreställa mig en organisation som inte krävde penningbidrag i utbyte för sina tjänster. Det var min första och dittills enda erfarenhet av att "få någonting för ingenting". Eftersom jag inte kände mig utnyttjad eller lurad av de där människorna i AA, kunde jag nalkas programmet utan förutfattade meningar, med ett öppet sinnelag. De ville inte ha något av mig. Vad kunde jag förlora? Jag tackar Gud för visheten hos de tidiga grundarna, som så väl kände till alkoholistens motvilja mot att bli manipulerad.


Ja fast kassörer har vi eftersom även jag har vart det i en grupp, klart att även vi har utgifter som alla andra har ute i samhället. Fast jag vet med mig att har jag inga pengar så har jag ändå rätt att gå på ett möte.Det är ingen som utestänger mig. Allt beror helt på frivillig basis.

Om det är någon som går på en massa möten utan att lämna någon slant någon gång så är erfarenheten den att när han eller hon väl är medveten om programet så kommer den personen att börja lämna frivilliga bidrag. Det är bara en tidsfråga innan han, hon blir så frisk att de börjar förstå.

Den som styr AA

Dagliga Reflektioner 27 februari.

 EN ENASTÅENDE STABILITET.

 Varifrån får AA sina direktiv ? ...Dessa praktiska människor läser sedan Andra traditionen och får veta att den enda auktoriteten i AA finns hos en älskande Gud så som han kommer till uttryck i gruppsamvetet... De äldre statsmännen är de som inser visheten i gruppens beslut, som inte känner någon avoghet mot att deras inflytande blivit mindre, vars omdöme är stärkt av ansenlig erfarenhet och därför sunt. De är villiga att lugnt sitta vid sidan om och med tålamod bevittna utvecklingen.
(AA:s TOLV TRADITIONER, sid 95 o 98.)

 I tillfrisknandets vävnad har de tolv stegen och de tolv traditionerna vävts in. När mitt tillfrisknande framskred, insåg jag att den nya klädnaden var skräddarsydd för mig. De gamla i gruppen kom med vänliga förslag när all förändring tycktes omöjlig. Allas delade erfarenheter gav stoff till band av dyrbar vänskap. Jag vet att AA-gemenskapen är redo och rustad att hjälpa varje lidande alkoholist vid varje vägskäl i livet. I en tillvaro som är kringgärdad av många problem, tycker jagatt denna tillförsikt ger en enastående stadga. Jagvårdar nykterhetens gåva. Jag frambär till Gud min tacksamhet över den styrka jag får i en gemenskap som verkligen finns till för alla medlemmarnas bästa.



Ja jag mins att i min hemma grupp som heter Globengruppen hette ett tag Globen gruppen 180 grader. Men gruppen ville ändra tillbaka det namnet till ursprungs namnet, Globen gruppen. Jag och ett par till var inte så förtjusta i det, fast gruppsamvetet fick styra så det blev Globen gruppen igen. Fast jag har ändå hört på delningar att en del säger Globen gruppen 180 grader ännu.
Ja för det var ju så nykterheten kom jag gjorde 180 grader mot så som jag alltid hade gjort förut med fylla och ångest till följd. Så gruppsamvetet är en slags Gud. Så som jag ser det.

Ja en del delningar kände jag igen mig i

Dagliga Reflektioner 26 februari.

 INGEN VANLIG SAGA OM FRAMGÅNG.

 AA är ingen saga om framgång i ordets vanliga bemärkelse. Det är en saga om lidande som genom nåd har omvandlats till andlig tillväxt.
(AS BILL SEES, p. 35)

 Efter att ha gått med i AA lyssnade jag när andra berättade om drickandets verklighet: ensamhet, skräck och smärta. Är jag lyssnade noggrannare, fick jag höra en helt annan sorts beskrivning - nykterhetens verklighet. Det är en verklighet av frihet och lycka, av mening och inriktning och av sinnesro och frid med Gud, oss själva och andra. Genom att gå på möten förs jag gång på gång tillbaka in i den verkligheten. Jag ser den i de andras ögon och hör den i deras röster. Genom att arbeta i programmet får jag vägledning och styrka så att jag kan göra den till min. Glädjen i AA är att denna nya verklighet är tillgänglig för mig.



Jag kommer i håg i början i AA så kände jag igen mig i del delningar.Fast ibland så tänkte jag att jag hade ju aldrig fått sparken, jag hade aldrig blivit vräkt. Fast när vi höll på med stegarbetet min sponsor och jag så upptäkte jag. Att även jag har nästan fått sparken och hållt på att bli vräkt.

 På min andra blogg vålsmotstånd finns ett väldigt bra Indisk ordspråk, som kan passa in på denna text.