Vart är mina egna tårar?

30 april

Själen skulle inte ha någon regnbåge om inte ögonen rymde några tårar.

                                                                                                             John Vance Cheney

      Om det aldrig regnade, skulle åkrarna bli torra och sterila och boskapen skulle dö. Om vi inte kunde gråta, skulle våra känslor torka in, och till slut skulle vi inte kunna skratta heller. Tårarna renar oss. Tårarna läker. De gör oss till helgjutna människor.

   Tårarna är lika viktiga för vår utveckling och mognad som regnet för blomman. Tack vare tårarna känns sorgen lättare. När solen börjar tränga igenom molnen efter ovädret, visar sig en färggrann regnbåge. När vi har gråtit ut, lyser solen i vårt sinne, och smärtan blir till en regnbåge.

Kan jag lära mig förstå att tårarna har sin del i lyckan?


Ja jag skulle själv vilja lära mig att gråta. Jag är känslomässigt störd. Klart att jag kan gråta inombords, fast tårar är det sällan som det kommer. Kan det bero på min uppväxt med tre äldre bröder och även mycket alkohol från mina föräldrars sida. Min pappa som skulle ha haft födelsedag i dag om han hade levt. Han var en periodare och kunde supa till ibland. Fast han höll sig nykter många år. Han dog nykter 2013 och det var skönt. Själv skruvade jag på korken 1997.Han slutade dricka någon gång 2000.

 

Jag hade svårt att gråta öppet på hans begravning och på torsdag eller rättare sagt urn-sättning är på torsdag 4/5 klockan 15:00 vid askgravplatsen. Jag får se om det kommer några tårar då.

Jag duger som jag är

29 april

Att tycka om sig själv är att älska det redan givna istället för att jaga efter det som fattas.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                     GUY  CORNEAU    


Jag tycker mer och mer om mig själv, så länge jag struntar i att ta det första glaset. Jag gillar mig själv, fast jag får inte bli självgod. Jag skapade sidan Duger som jag är på Facebook.   

Vem var Guy Corneau då? En Kanadensisk Psykoanalytiker, författare, skådespelare. Jag har aldrig hört talats om honom.

                                                                                                                                                                 

 

Ta hand om mig själv

                                      28 april

 

    Har jag det mod som krävs för att se och erkänna de problem i mitt liv som förorsakats av alkoholism? Kan jag förstå att min situation inte är helt hopplös och att jag är kapabel att förbättra den? Förmår jag vara glad även om allt tycks hopplöst? Svaret skulle kunna vara JA, om jag vägrade ta på mig de skyldigheter som är alkoholistens och överlät dem åt honom, oavsett konsekvenserna. Jag skulle kunna övervinna känslan av hopplöshet genom att få upp ögonen för de problem som andra människor lever med, ofta mycket värre än mina. Jag skulle kunna få en ljusare syn på livet om jag inte alltid tyckte synd om mig själv. Bakom känslan av hopplöshet döljer sig ofta självömkan.

   Dagens påminnelse

 

  Jag ska genomföra tre förändringar som jag hädanefter ska efterleva:

1) Jag ska sluta agera stöttepelare åt alkoholisten.

2) Jag ska sluta koncentrera mig på det smärtsamma i tillvaron och i stället söka det positiva.

3) Jag ska komma ihåg att självrespekt kan göra mig fri från mitt behov av att känna medömkan, och låta andra slippa ifrån att behöva tycka synd om mig.

”… i stillhet och förtrolighet skall vår styrka vara …”

 

*(Book of Common Prayer)

 *Engelska Kyrkans bön- och ritualbok.


Ja jag ska tänka på mig själv utan att vara egotrippad. Jag vet att jag är väldigt mycket egocentrisk, men jag kan även ta på mig det som jag inte har ett dugg med att göra. De som har samma sjukdom som jag har får upptäcka det själva. Jag kan då ge de råd och berätta hur jag har undsluppit att drick i snart tjugo år. Att ta en dag i taget och inte se så långt fram.

 

Det är mycket som har orsakat mina problem ut av sjukdomen alkoholism. Fast det har vart min egen och ingen annans. Men jag hade de genetiska förutsättningarna för att bli en sådan på båda föräldrarnas sida. Men jag fann en lösning och det var att gå till olika gemenskaper. Först Bill & Bobs gemenskap och därefter deras fruars. Jag vet i dag att det inte är synd om mig längre. Jag får leva med konsekvenserna jag fick på grund av mitt egna missbruk. Jag slipper i dag själv att fly in i alkoholens dimma för min egna rädsla.