Min stora idol fick mig att erkänna min alkoholism

Dagliga Reflektioner 30 november.

ETT SKYDD FÖR ALLA.

På en personlig nivå innebär anonymiteten ett skydd för alla medlemmar mot att bli igenkända som alkoholister, en trygghet som ofta är speciellt viktig för nykomlingar. På nivån för press, radio, TV och film understryker anonymiteten att alla medlemmar i AA-gemenskapen är lika och bromsar dem som annars kanske skulle utnyttja sin AA-anknytning för att uppnå berömmelse,
makt eller personlig vinning.
(”UNDERSTANDING ANONYMITY”,p. 5)

Dragningskraften är den främsta styrkan hos AA-gemenskapen. Underverket att alkoholister uppnår en bestående nykterhet i AA bekräftar varje dag detta faktum. Det skulle vara till skada om gemenskapen gjorde propaganda för sig själv genom att i radio och TV offentliggöra hur olika välkända personligheter håller sig nyktra genom sitt AA-medlemskap. Om dessa kändisar råkar ta ett återfall, kan utomstående tro att vår rörelse inte är stark nog. De kan ifrågasätta sanningshalten i århundradets mirakel. Anonyma Alkoholister är inte anonymt men dess medlemmar är anonyma.




När min stora idol erkände för pressen i slutet ut av 80-talet, så började jag fundera på min egna alkohol konsumtion. Så jag erkände för min chef att jag själv hade problem med alkoholen. Men det dröjde många år efter det som jag blev nykter.

Är så glad över de som har gått före.

Dagliga Reflektioner 29 november.

”AKTIVA VÄKTARE”.

För oss innebär den dock mycket mera än en sund strategi för kontakterna med omvärlden. Den är mer än en vägran att framhäva sig själv. Denna tradition är en ständig och praktisk påminnelse om att det inom AA inte finns någon plats för personliga ambitioner. Genom den blir varje medlem en aktiv väktare av vår gemenskap.
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA, sid 124)

En grundläggande ödmjukhet kommer till uttryck i den Elfte traditionen. Den tillåter mig att fullständigt deltaga i programmet på ett enkelt med ändå djupgående sätt. Den uppfyller mitt behov av att vara en väsentlig del i ett meningsfullt helt. Ödmjukheten för mig närmare samhörighetens och enighetens sanna anda, utan vilken jag inte skulle kunna förbli nykter. I vetskap om att varenda medlem är ett exempel på nykterhet och lever i den Elfte traditionen, kan jag uppleva friheten att var och en av oss är anonyma.

 




Ja när man ser gamlingarna så får jag ta rygg på dem för att själv slippa att trampa i klaveret och tro att jag kan dricka alkohol igen. Jag har hört på många möten att många som tar sig ett återfall har struntat i att gå på möten. Slutat att be till sin högre kraft om att lyckas med att skjuta det första glaset framför sig.

Hur hittade jag gemenskapen

Dagliga Reflektioner 28 november.

DRAGNINGSKRAFT, INTE PROPAGANDA.

Genom många pinsamma upplevelser tror vi, att vi har kommit fram till vad denna strategi bör innebära. Den är på många sätt motsatsen till hur propaganda vanligen sprids. Vi fann, att vi var tvungna att lita på principen om dragningskraft snarare än propaganda.
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA, sid 123)

När jag drack reagerade jag med ilska, självömkan eller trots mot alla som ville förändra mig. Det enda jag önskade på den tiden var att bli accepterad av en annan människa precis sådan jag var. Märkligt nog var det exakt vad jag blev i AA. Jag blev en väktare för begreppet dragningskraft, som är principen för vår gemenskaps kontakt med omvärlden. Det är genom dragningskraften jag bäst kan nå de alkoholister som fortfarande lider. 
Jag tackar Gud för att han lät mig känna dragningskraften hos ett väl sammansatt och beprövat program av steg och traditioner. Med ödmjukhet och med stöd av mina nyktra AA-kamrater har jag kunnat tillämpa AA:s sätt att leva, tack vare dragningskraft,
 inte propaganda.



Ja när jag var runt 25 år så sa min brorsa att han hade en kompis som gick på AA så jag följde med honom på mitt första AA-möte. Det var i Tallkrogen, jag mins inte vad det var för något möte eller vad som sades. Fast jag blev ju inte nykter för det. Det dröjde länge innan jag kom dit på riktigt.

Jag fick nästan sparken och fick börja på en slags behandling det var en så kallad TA-behandling transaktions  analys behandling. Fast jag fick ett nytt jobb ett drömjobb på en tidning som jag alltid hade drömt om. Jag jobbade där ett tag och fick gå en ny behandling och det var en Minisota behandling som bygger mycket på AA:s principer.

Där blev det AA igen och jag var nykter ett bra tag fast jag slutade att gå och då blev det dricka igen. Jag fick börja med Antabus, men jag försökte ju komma i från det också och tittade i FASS efter biverkningar och körde med det.

Till och med efter den svåra misshandeln som jag råkade ut för 1995, så var jag nykter i ett år men sedan så trodde jag att eftersom jag inte hade druckit på ett år så var jag nog ingen alkoholist. Hade även träffat en tjej som sa att hon hade vart alkoholist men hade lärt sig att dricka igen. Så jag hängde på.

Fast hon lämnade mig för hon tyckte att jag drack för mycket, men sanningen var att hon hade träffat en annan men jag sa att då slutar jag då och det var 1997 och har vart nykter sedan dess. Då såg jag att förorten jag bodde i hade startat en AA-grupp och jag började att gå i den. Där var det en kille som jag harmades över och han lärde mig en sak att jag inte behövde vara nykter i hela livet utan bara i en dag. Att jag bara behöver ta en dag i taget och dagarna blir veckor, veckor, månader och månader blir år. Jag har vart nykter sedan dess.