Ja inte bara i dag.

Dagliga Reflektioner 31 december.

DAGLIGA BESLUT.

Tanken att leva tjugofyra timmar åt gången passar främst för individens känsloliv. Rent känslomässigt får vi 
inte leva i gårdagen eller i morgondagen.
(AS BILL SEES IT,p. 284)

Ett nytt år: 12 månader, 52 veckor, 365 dagar, 8.760 timmar, 525.600 minuter – tid att överväga inriktning, mål och handlingar. Jag måste göra upp en del planer för att kunna leva ett normalt liv. Men känslomässigt måste jag leva inom en tjugofyratimmarsram. Och då behöver jag inte avge några nyårslöften! Jag kan göra varje dag till ett nyår. Jag kan besluta: ”I dag ska jag göra det här… I dag ska jag göra det där”. Varje dag kan jag förbättra mitt liv genom att försöka prestera lite mer, besluta att följa Guds vilja och omsätta AA-programmets principer i handling.



Beslut kan man ju ta vilken dag som helst. Ja jag slutade röka den 19 november förra året. Det gick till så här, jag och min fästmö hade vart i Helsingfors. Jag hade köpt en limpa cigg. Då tänkte jag att det är så förbannat dyrt med cigaretter i Sverige. Så jag tänkte att när den här limpan är slut så ska jag sluta. Limpan tog slut den 19 november eller den 18 på kvällen så rökte jag den sista cigaretten, och den 19 november så fick jag min pension och hade råd att köpa Nicorette tuggummi. Jag hade faktiskt försökt att sluta innan. Så jag hade Nicorette inhalator så även det var ett bra hjälpmedel. Men där tänkte jag bara ett dygn i taget till och med bara timmar i taget. Fick höra ut av en på jobbet att när du är röksugen så går det över efter bara några sekunder. Det är bara en tillfällighet att du känner dig röksugen. Även i dag efter så lång tid så kan jag känna mig röksugen. Fast bara tänka på något annat så går det över. Det är likadant med alkohol. Hjälpmedlet där heter alkoholfri öl. Den är ju inte helt alkoholfri utan innehåller 0,4 % alkohol. Fast den jag gillar mest är en San Miguel som innehåller 0 % alkohol. Men jag har sagt att jag inte ska dricka något som innehåller mer än 1 % alkohol och även i dag på nyårs afton så blir det Pomac eller något liknande som jag kommer att dricka med alla andra dricker det med alkohol.

Även jag är störd

Dagliga Reflektioner 30 december.

ANONYMITETEN.

Anonymiteten är den andliga grundvalen för våra traditioner och påminner oss ständigt om att ställa princip före person.
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA,sid 125)

Den Tolfte traditionen blev viktig för mig tidigt i nykterheten. Tillsammans med de tolv stegen står den fortfarande i centrum för mitt tillfrisknande. När jag kom med i AA-gemenskapen insåg jag, att jag hade personlighetsstörningar. När jag första gången hörde den Tolfte traditionen, stod dess budskap mycket klart för mig: Det finns en omedelbar väg för mig att tillsammans med andra möta min alkoholism och åtföljande ilska, försvarsberedskap och aggressivitet. Jag fick uppleva hur Tolfte traditionen släppte ut luften ur mitt uppblåsta jag. Den lindrade min ilska och gav mig en chans att använda AA-programmets principer. Alla stegen plus denna speciella tradition har väglett mig genom årtionden av obruten nykterhet. Jag är tacksam mot dem som fanns här, när jag behövde dem.


Jag läste om mig på sajten  Flashback att jag var störd även innan misshandeln. Ja det kanske kan stämma. I alla fall om det stämmer det som står där. Att jag i mitt berusade tillstånd hade gått in i skinnheads lokalen och skrikit djävla rasister. Fast det vet jag inte om det stämmer eftersom jag då var så berusad. Klart att om det är rätt så var jag i så fall inte klok. Men jag skyller det på alkoholens inverkan på mig. Jag är glad över att jag är nykter i dag. Tänker mycket bättre och utsätter mig inte i sådana situationer längre.

Jag vägrade ge upp

Dagliga Reflektioner 29 december.

LIVSGLÄDJE.

Det är därför som temat i AAs tolfte steg är:
Glädjen av ett lyckligt liv !
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA,sid 90)

AA-programmet är verkligen glädjerikt. Trots det händer det att jag tvekar inför de steg jag måste ta för att gå framåt. Jag kommer på mig själv med att rygga inför just de handlingar som kan medföra den glädje jag behöver. Jag skulle inte göra motstånd om inte dessa handlingar rörde vid någon sårbar del av mitt liv, någon del som behöver hopp och fullbordan. Upprepade stunder av glädje slipar de hårda kanterna på mitt jag. Däri ligger glädjens förmåga att hjälpa alla medlemmar i AA.



Klart att jag har livs glädje, om jag inte hade det så hade jag inte kommit tillbaka efter den svåra misshandeln 1995. Jag kan inte riktigt förstå det. För när jag söp så ville jag bara dö. Men när jag väl blev nykter så fick jag tillbaka den livsglädje som jag borde ha i min ungdom. Men jag levde då ett destruktivt liv. Som bara var en massa sorg och klagan.