Ska inte ta mig på så stort allvar!

sberlina@yahoo.se

 

 

                                                   31 Mars

 

I Al-Anon början många av oss   levt med alkoholism äntligen bli vuxna Vi lär oss att möta världen som den   verkligen är och ta ansvar för vad vi gör. Vi tar itu med våra känslor och   delar ärligt och uppriktigt med oss av våra erfarenheter. Vi lär känna oss   själva och bygger upp vår andliga tillväxt och vårt fysiska och mentala   välbefinnande. Vi blir ansvarsfulla vuxna.

   Ett betydelsefullt inslag i den allvarliga   processen att till att tillfriskna är att inse vårt behov av att ha roligt –   göra en resa, flyga drake, gå på konsert, föra oväsen, rusa nerför gatan   eller blåsa såpbubblor. Lite lättsinne kan ge perspektiv på besvärliga   situationer. Det påminner oss om att livet är mer än de problem vi har   framför oss.

   Att ta oss själva på alltför stort allvar   löser inte något problem snabbare. Att göra en paus kan tvärtom vara bättre   än att kämpa vidare – även en chokladpudding måste få tid på sig för att få   sin rätta form. Ett gott skratt kan vara det bästa verktyget för att hjälpa   oss släppa taget, sedan kan vi ta oss an vår uppgift med förnyade krafter.

 

                Dagens   påminnelse

Ett välutvecklat sinne för   humor hjälper mig att få distans till mina privata strider och segrar. I dag   ska jag undvika att ta mig själv på alltför stort allvar.

 

”En tum glädje är mer än en meter sorg, eftersom det är rätt för   människan att skratta.”

                                                            Francois   Rabelais

 

Ja jag måste inte ta mig på så stort allvar, jag duger så som jag är. Jag är ju en barnslig person och jag gillar det. Fast det är klart jag ska inte heller skämta bort livet. Jag har ju vuxit till mig nu. Jag har ju levt med alkoholism i hela mitt liv. Är ett vuxet barn och tänkte gå på Al-Anon i dag klockan 16:00 fast först ska jag gå på ett AA möte i min hemma grupp i Rågsveds folkets hus klockan 13:00. Då vi läser ur den stora boken.
Det var tack vare humor som jag tog mig tillbaka efter den svåra misshandeln 1995. Jag skämtade ofta om min hjärnskada som jag fick i samband med misshandeln. Jag kan i dag skratta åt mig själv. Jag vet att jag har många problem i mitt liv, fast varför ska jag sörja över det. Det blir inte bättre för det. Jag duger så som jag är. Är en glad person som tur är.