Min självömkan

Dagliga Reflektioner 30 september.

CIRKELN OCH TRIANGELN.

Cirkeln står för hela AA-världen och triangeln står för AAs tre legat: tillfrisknande, enighet och service. I vår härliga nya värld har vi funnit frihet från vår dödliga besatthet.
(AA COMES OF AGE,p.139)

Tidigt I mitt AA-liv engagerade jag mig i servicearbete och jag tyckte att förklaringen till AA-logan var mycket passande. Först en cirkel av kärlek och tjänande med en välbalanserad triangel inuti. Triangelns bas representerar tillfrisknandet genom de tolv stegen. Så de två sidor som representerar enighet och service. De tre sidorna i triangeln är lika. När jag växte i AA identifierade jag snart mig själv med denna symbol. Jag är cirkeln, och triangelns sidor representerar tre aspekter av min personlighet: fysisk och känslomässig hälsa och så andlighet, som är symbolens bas. Sammantagna ger dessa tre aspekter av min personlighet upphov till ett nyktert och lyckligt liv.


Ja jag lider nog ut av självömkan, inte för att jag är medveten om det, fast har ju fått höra om det. Jag har nu slutat att dela med mig det här på facebook. Om de är någon som vill läsa om hur jag gör så kanske de har sparat adressen eller sett på min hemsida. Jag delar ju mest för mig själv och hoppas att det kan hjälpa någon mig hjälper det genom att få ut det jag tänker och känner.

Är glad att det är över

Dagliga Reflektioner 29 september.

PRECIS LIKADANA.

Att ofta ha kontakt med nykomlingar och de andra är
 höjdpunkter i vårt liv.
(ANONYMA ALKOHOLISTER,sid 83)

En man kom berusad till vårt möte. Han avbröt dem som hade ordet. Han reste sig, tog av sig skjortan och snubblade högljutt fram och tillbaka efter kaffe. Han krävde att få tala och kallade till sist gruppens sekreterare ett onämnbart ord och gick sin väg.
Jag är glad att han kom. Åter igen såg jag hurdan jag själv har varit. Men jag såg också vad jag fortfarande är och hurdan jag fortfarande kan bli. Jag behöver inte vara full för att känna lusten att vara ett undantag och stå i centrum för uppmärksamheten. Jag har ofta känt mig angripen och blivit ovettig mot andra, när de helt enkelt har bemött mig som en lite stökig variant av mänskligheten. Ju mer den där mannen på mötet försökte hävda att han var annorlunda, desto mer insåg jag att han och jag var precis likadana.



Ja jag har även vart med om en som har kommit in berusad, men det var en man som hade vart hos oss mycket och tagit sig ett återfall. Vi lät honom vara med och han kom tillbaka nykter nästa möte och var med och fortfarande kan jag träffa honom på möten ibland, så han är fortfarande nykter. Jag la ut mina delningar förut på facebook fast i går så var det en gammal vän som sa att jag skulle sluta tycka synd om mig själv.

 Det har jag inte gjort och ber om ursäkt om det låter så. Fast hon var inte den enda som hade sagt det, även en annan gammal vän har sagt att nu är jag nykter sedan 13 år så då kan jag sluta med att dela och gå på möten. Fst jag vet ut av egen erfarenhet och hört ut av de som har gått ut i kylan igen att om man slutar att gå på möten så är återfallet väldigt nära. vill inte hamna ute i kylan igen

Jag har slutat att lägga ut det på facebook nu och hoppas att det inte stör någon här att jag delar om min nykterhet. Kanske kn hjälpa någon.

 

 

Måste arbeta på min tillit.

Dagliga Reflektioner 28 september.

KÄRLEK UTAN BAKTANKE.

Erfarenheten visar att ingenting ger oss sådan motståndskraft mot att dricka som intensivt arbete med andra alkoholister.
(ANONYMA ALKOHOLISTER,sid 83)

Att vara sponsor medförde två överraskningar för mig. Den första var att de jag sponsrade brydde sig så mycket om mig. Vad jag trodde var tacksamhet liknade mera kärlek. De ville att jag skulle få vara lycklig, växa och förbli nykter. Att veta vad de kände fick mig mer än en gång att avstå från att dricka. Den andra överraskningen var att jag själv förmådde älska någon annan på ett ansvarsfullt sätt, med en respektfull och äkta omsorg om den människans tillväxt. Före denna upplevelse trodde jag att min förmåga att verkligen bry mig om andras välfärd hade förtvinat i brist på träning. Upptäckten att jag förmår älska utan baktankar eller ängslan har varit en av de finaste gåvor AA-programmet har gett mig. Tacksamheten över den gåvan har hållit mig nykter många gånger.



Jag har ingen sponsor längre eftersom han jag hade dog för några år sedan. Har inte skaffat mig någon ny eftersom jag har svårt att lita på andra, det kan till och med vara svårt att lita på sig själv ibland.