Vi är så som vi är!

 

 

                                                           31 augusti

 

Jag har ofta försökt ändra på   andra människor för att passa mina egna önskemål. Jag visste vad jag behövde,   och om de behoven inte tillfredställdes, berodde det på den andra personen. Jag letade efter någon som alltid skulle finnas där för mig men inte skulle tränga sig på alltför mycket. När jag tänker tillbaka, var det nästan som om   jag sökte ett husdjur snarare än en mänsklig varelse. Naturligtvis lade den   här inriktningen sortin på mina relationer.

   I Al-Anon har jag lärt mig att det är   skillnad mellan vad jag förväntar mig och vad jag behöver. Ingen människa kan   vara allt för mig.

   Än en gång står jag inför att granska mina   egna attityder. Vad förväntar jag mig och det realistiskt? Respekterar jag   andras integritet – eller bara de delar som passar min smak? Uppskattar jag   det jag får?

 

Dagens påminnelse

Att försöka ändra andra är lönlöst, dåraktigt och absolut inte kärleksfullt. I stället för att utgå   ifrån att de är problemet, kan jag i dag titta på mig själv för att se vad som behöver förändras därinne.

 

”Kärleken börjar med att vi låter de människor vi älskar vara sig   själva helt och fullt, och vi slutar att förändra dem till vår bild av hur de   borde vara.”

                                                             En dag i taget i Al-Anon

 
Ja bara det blir som jag vill, så. Ja jag känner igen när mitt stora ego talar till mig. Jag vill att allt ska ske på mina egna villkor. Jag måste inse att andra människor måste vara som de är. Jag ska inte ändra på människor så som jag vill. Klart att vi alla skulle vilja ha någon som servar en. Men jag måste ju också göra någonting för mig själv. Jag vill ju att andra kan ställa upp för mig, fast de får ju inte vara för påträngande.
 
Jag skapade ju gruppen på FB som hette Duger som jag är  där alla får vara med som inte kränker någon annan. Vi är värda alla att älskas. Vi har alla våra fel och brister. Vi måste acceptera dem vi är. Vi kan bara ändra på oss själva och inte på någon annan.
 
 

Borde kanske göra listor.

                                  

 

 

                                                               30 augusti

 

I vanliga fall skulle min   sponsor ha rekommenderat en tacksamhetslista när jag kände mig nere, men en   dag när jag klagade över en familjesituation föreslog han att jag skulle lista   allt som jag var olycklig över. Åtskilliga dagar senare var min depression   över, och när jag berättade för min sponsor om vilken hemsk dag jag haft,   föreslog han en tacksamhets lista. Han trodde det skulle kunna hjälpa mig att   referera till den nästa gång jag var ledsen. Det lät förnuftigt, så jag   gjorde som han sade.

   När jag skulle lägga den nya listan i   lådan där jag har mina papper, lade jag märke till den tidigare listan och   läste den igen. Till min förvåning var min lista på sorger nästan identisk   med min tacksamhetslista – samma människor, samma hus, samma liv. Inga   omständigheter hade förändrats utom det sätt på vilket jag kände för dem. För   första gången förstod jag verkligen hur mycket min attityd styr min   upplevelse av omvärlden.

 

Dagens påminnelse

I dag inser jag vilken makt   mitt medvetande kan ha. Jag kan inte alltid må bra och jag är inte   intresserad av att låtsas som om jag inte har några svårigheter genom att   klistra på mig ett leende. Men jag kan erkänna att jag ständigt väljer hur   jag uppfattar min värld. Med hjälp av Al-Anon och mina vänner i gemenskapen   kan jag välja mer medvetet och aktivt än någonsin tidigare.

 

”Ändra på dina tankar och ändrar på världen.”

                                                         Norman   Vincent Peale

 

 
 
 
Ja jag kanske ska göra lite listor. Jag vet inte om jag har så mänga listor. Jag är ju som sagt väldigt slarvig. Listor borde jag ha gjort i mitt AA stegarbete. Jag måste leta efter listorna. Ja jag kanske borde även göra egna listor över de jag känner. Rädsla lista, tacksamhetslista, glädjelista ja det finns säkert en massa listor som jag borde göra. Fast först och främst så måste jag städa och få ordning på mitt röriga liv.
 
Jag mår ändå bra, fast jag har ett rörigt liv, men som jag brukar tänka, så kunde det ha vart värre. Tänk om jag hade fortsatt att missbruka. Då hade ju inte den här texten blivit till. Jag kanske inte ens hade levt i dag. Så jag är nöjd över att jag lever nykter och har ett arbete. Att jag inte har allt för stora krämpor. Att jag inte har en så stor hjärnskada. Fast jag vet ju inte hur andra ser på mig. Men jag är ändå nöjd med livet. Det är ju fredag i dag.

Vilka har jag skadat?

 

 

                                                           29 augusti

 

Ända sedan barndomen har jag   plågats av de ögonblick då jag sagt eller gjort något som vållade någon annan   smärta. De är motbjudande minnen som jag aldrig trodde jag skulle bli av med.   I det Åttonde Steget upptäcker jag emellertid ett sätt att befria mig från   ihållande skuld.

   Detta Steg säger att jag ska göra upp en   lista över alla dem jag har skadat och bli villig att gottgöra dem alla.   Äntligen kan jag sätta ord på alla minnena och all plågan. När jag ser dem i   skrift framför mig verkar de nästan hanterliga, och jag känner hopp om att   kunna befria mig från deras tyngd, medan jag blir villig till gottgörelse.   Jag behöver inte vidta någon annan åtgärd just nu. Allt som bekymrar mig nu   är den skada jag vållat andra, den skuld jag har lagt på mig själv och önskan   att göra vad jag kan för att rensa bort alltihop.

 

Dagens påminnelse

Skuld är en börda som hindrar   mig från att helt och fullt ge mig hän åt nuet. Jag kan börja befria mitt   sinne från skuld genom att tyst medge var och när jag handlat orätt mot   människor, inklusive mig själv.

 

”Al-Anon har visat mig ett annat sätt att leva, och jag tycker om   det. Livet kan vara antingen en börda och ett obehag eller en utmaning och en   glädje. En dag i taget kan jag möta utmaningarna i livet med huvudet högt i   stället för med huvudet sänkt.”

                                            As   We Understood…

 
 
Ja det är säkert många som jag har skadat i mitt levernet. Mycket har jag säker förträngt. Jag undrar ibland hur mycket skada jag har gjort de kvinnor jag har vart tillsammans med. De är ju inte så många, fast en del vet jag har gått vidare. Men om det är någon smärta som de fortfarande lider ut av mitt beteende.
Jag blev påmind av en annan som ville be mig om ursäkt för vad han hade gjort mig en gång i barndomen. Hans fru sa till mig att han bad om ursäkt för att han skjutsade mig på cykeln och hoppade av i en backe och jag for ned för backen utan att kunna göra någonting. Jag själv hade glömt bort det. Så sådan skada gjorde det inte jag god tog ursäkten med ett leende för detta pojkstreck.
Men jag undrar om det är folk som jag har skadat som fortfarande lider ut av den skadan jag åsamkat dem.