Personer i böckerna

20 januari

Litteraturen har sina talträngda män som inte gärna kunde önska annorlunda: pratmakare i god bemärkelse, skribenter som aldrig falla på idén att med tre ord säga vad de lika lätt kunna säga med femton, men dock med sina femton ord verkligen har något att säga.

                                                                                                                                                 Frans G. Bengrsson


Ja Frans G Bengtssons bok Röde orm jag läste den i grundskolan och fick ett stort intresse för vikinga tiden. Jag älskade att läsa om Nordiskt mytologi. Det var dåtidens Tolkien, jag älskade även att läsa hans historia.

 

Ja jag känner för att skriva på min bok. Jag har vart dålig på att skriva på den nu på ett tag. Måste fortsätta att skriva en sida kvar eller att lägga en timma på att bara skriva på boken. En timma är inte så mycket, fast jag gör bara en massa andra ovesäntliga saker.
Ja att skriva om olika historier och om vad det vet jag inte. Jag har ju om mitt egna liv som jag vill skriva om. Ja har ju gått skrivarkurs och fått en massa nya ideér

Militären till nytta

19 januari

Jag har tänkt bli rik. Därför kommer jag att göra militärtjänst.

                                                                                                                    JESPER, 7 ÅR


Ja jag mins när jag jag gjorde min militärtjänst. Detvar så fattigt på den tiden, då var jag knappast rik. Fast jag vet inte hur mycket yrkesmilitärena tjänar numera. Det var nog skillnad mellan att vara  rekryt än att vara en yrkes-militär. Fast det är bra att det finns militärer i dettafredliga land. De kan göra så mycket annat. Som att bistå allmänheten i katastrof tillfällen. De blir i alla fall rika på erfarenheter. Jag tycker att det är bra att militärtjänstgöring har kommit tillbaka. Fast det ska vara mer frivilligt. En militär behöver inte strida jämt.

 

Acceptera livet, så som det är

18 januari

Detta var den enda tanke jag mindes från mitt första Al-Anon-möte: Vi kan lära oss att leva i fred med oss själva och andra. ”Leva i fred med oss själva och andra”? Jag undrade hur man bar sig åt då. Vare sig under min uppväxt med alkoholism eller i min egen familj och på arbetsplatsen hade jag upplevt ett fridsamt levnadssätt. Med mig själv kämpade jag ständigt mot den skuld, rädsla och vrede som styrde mitt liv. Med andra kämpade jag alltid för någon sak eller övertygelse, i en strävan att få dem att inse att mitt ställningstagande var det rätta. Det fungerade naturligtvis inte, och striderna tog aldrig slut.

   När jag kom till Al-Anon fann jag till slut den frid jag så gärna ville ha. Al-Anon lärde mig att vägen till frid är att acceptera de människor, platser, saker och situationer jag inte kan förändra. Att acceptera mig själv som jag är, genom att arbeta mig igenom Fjärde till och med Nionde Steget, befriade mig från min egentillverkade inre domare och jury. Att acceptera andra med hjälp av sinnesrobönen gjorde att jag kunde sluta strida. Acceptans är att låta Gud göra det jag inte kan göra själv. Acceptans öppnar dörren till mitt växande och vägleder mig på min andliga resa, en dag i taget.

   Att acceptera det jag inte kan förändra är inte alltid enkelt; ibland kämpar jag verkligen emot. Eftersom mitt liv ständigt förändras, finns det alltid någon ny människa eller situation att acceptera. Som tur är behöver jag dock inte ta mig igenom den processen ensam. Min Högre Makt förser mig med kraften, Al-Anon med metoden och de i programmet med stödet. Allt jag behöver göra för att uppleva frid är att fortsätta leva i programmet.

Dagens påminnelse

Frid är en naturlig följd av acceptans.

”Acceptans kommer av den tröst vi får av medlemmar på möten när vi sakta börjar förstå och bry oss om oss själva och andra…”

                                                                                                                            Alateen Talks Back on Acceptance


 

Ja jag är ju både anhörig och en alkoholist. Jag växte upp med alkoholism, dessutom så började jag själv missbruka. Men jag måste först och främst arbeta me programet, mitt egna missbruk. Men jag har inga problem med det längre. Jag har accepterat att jag har sjukdomen alkoholism. Jag acceptera att jag på grund av den har fått en hjärnskada. Jag accepterar att jag inte kan nyttja alkohol som andra icke alkoholister kan. Varje dag behöver jag acceptera olika företeelser. 

I kväll så är det möte i min hemma grupp. Det är från gemenskapen AA och det är ett slutet stegmöte. Vi ska i dag prata om det första steget. Det första steget, att acceptera sin sjukdom. Det är ju det jag håller på att skriva i från stora boken. Den som jag skrev om igår.