fredlig

Var morgon ny. 29 januari.   ”Jag kan inte hjälpa det…” säger vi alla när vi inte vill anstränga oss.   Ansvarslöst uppträdande är vi inte ovana vid. Passivitet är lika vanligt. Förr brukade vi avsvärja oss allt ansvar för att slippa få skulden. Vi har lärt oss att det också hindrade oss från att känna att vi var något värda, från att göra något av vår begåvning, från att uppleva glädjen av att ha åstadkommit något. Rädslan för att misslyckas har gjort att vi inte velat ta på oss något ansvar. Vi kan fortfarande vara rädda för att misslyckas, men det finns ett motgift. Man kan inte misslyckas om man har överlämnat sitt liv till en högre makt. Då visar den oss vägen. Våra medresenärer hjälper oss till rätta på vår färd.   Jag har valt bättringsvägen. Jag har redan sagt: ”Jag kan hjälpa det.” Jag ska ta ansvar för mitt liv i dag.

Ja jag vet att jag har stora problem med mycket och det är ju mycket jag kan göra åt fast jag är fortfarande en liten man som har stora problem.

I dag kan jag ta ansvar i alla fall bättre på det i dag fast jag har fortfarande problem med mycket och det beror nog mycket på min egen rädsla att jag ska misslyckas. Jag är fortfarande rädd att misslyckas med det jag företar mig. Jag kan inte misslyckas med något om jag inte gör något. Jag måste våga göra nya saker. Kommer ihåg hur det var när jag ledde ett AA möte första gången. Jag trodde att jag skulle göra bort mig. Att jag skulle misslyckas. Då sa min dåvarande sponsor att jag aldrig kan misslyckas med ett möte utan att det kanske blir något annorlunda möte. Då vågade jag att leda mötet och jag har lett många möten efter det.

Ja i dag kan jag ansvara för mitt egna liv och hoppas att jag kan hjälpa någon annan att finna sin nykterhet.

Var morgon ny. 28 januari.   Självförtroende är förmodligen det viktigaste om man vill bli champion.   Champion är den som lyckas. Det är tur att man får hjälp att bli champion. Vi har fått löfte om att få självförtroende, men det krävs att vi gör en ansträngning. Det är inte alltid så lätt. Vi har alla våra svaga sidor, och det är lättare att upptäcka dem än de starka. Att ha självförtroende innebär att man är medveten om bådadera. Att bli champion, vare sig man är idrottsman, hemmafru, lärare, sekreterare, advokat, det är att göra det mesta möjliga av sina ”tillgångar” – sina starka sidor – och se till att de svaga blir färre. Men man måste inse att båda delarna finns. Vi har tillfälle att lära känna oss själva dagligen, att hjälpa andra att få bättre insikt om sig själva, och att stärka våra goda sidor. Vi märker snart att ”tillgångarna” ökar, och det känns bra. Vi märker att ”svagheterna” minskar – och det känns också bra. Det här programmet ger oss chansen att bli champion.   Jag kan stärka mina goda sidor, först genom att lära mig vilka de är, och sedan genom att gång på gång utnyttja dem. I dag ska jag ägna mig åt en av dem.

Ja gott om självförtroende har jag ont om, jag vågar inte tro på mig själv. Där hav vi det igen, när jsg höll på att traggla med det fjärde steget så skulle jag göra rädsla listan. Jag sa då till min sponsor att jag inte hade något jag var rädd för. Men när jag tänkte efter så har jag väldigt mycket som jag är rädd för.

Ja vill jag bli champion och i vad skulle jag bli champion i. Jag är nöjd med att livet fungerar som det gör just nu. Klart att jag skulle vilja ha ett bättre självförtroende. Att jag verkligen trodde på mig själv. Fast då måste jag ha ett större mod. Jag måste se på alla mina svaga sidor och arbeta med dem. Ja det är väl det här med min rädsla, jag måste upptäcka vad det är jag är rädd för. Ja jag vet att jag är rädd för att göra bort mig att bli utskrattad. Fast ändå så vill jag att folk ska skratta åt mina skämt. Och jag kan ju skämta mycket om mig själv och om hjärnskadan. Fast jag vill ju inte att folk ska skratta åt mig bakom ryggen på mig. Ja vad har jag för starka sidor då? Ja jag är ju en sådan person som inte ger upp. Jag ska arbeta med att få ett bättre självförtroende.
Ja ibland så märker jag att mycket ut av mina svagheter har minskat.

Ja jag måste arbeta med att att se på alla mina goda sidor. Jag tänkte åka till biblioteket och läsa lite om barn kunskap eftersom jag läste ju det 1983 och det är där min bok börjar.

Var morgon ny. 27 januari.   Att överleva innebär att födas på nytt om och om igen.   Vi har beslutat oss för att leva. Och varje dag ska vi fatta det beslutet på nytt. Varje gång vi ringer till en god vän, klarar av ett nytt ”steg” eller går på ett möte, förnyar vi kontraktet med livet. Vi föds på nytt. Innan vi slog in på bättringsvägen hade vi dött många gånger, både känslomässigt och andligen. Några av oss var nära den fysiska döden. Men nu är vi här, vi står inför en ny dag, och vi behöver hjälp av varandra. Vi är de som överlever. Och det beror bara på oss själva om vi ska överleva. Det kommer dagar när vi får kämpa för att vilja fortsätta att leva. Vi kommer att vilja ge upp och kasta in handduken. Vi kommer att vilja ge efter eller ge upp. Men vi har lärt av varandra att det finns valmöjligheter. Och att välja livet blir lättare för var gång, eftersom vi vet att vi aldrig mer behöver göra det ensamma.   Jag är en av dem som överlever. Det ska jag glädjas åt i dag.

Ja efter den svåra misshandeln 1995 så trodde knappt läkarna att jag skulle överleva. Fast jag är väldigt envis och vägrade att ge upp. Fast inom AA har jag hört att det inte ska vara bra att vara envis i sin nykterhet. Att många ger upp och börjar supa igen. Fast jag har gett mig sjutton på att inte börja supa igen. Att bara ta en dag i taget. Varje ny morgon så återföds jag till en ny dag med nya möjligheter. Inte som förr med nya svårigheter och problem.

Ja jag dog ju ett ta efter den svåra misshandeln 1995 men vägrade att dö och kom igen med en hjärnskada till trots. Fast det fins olika nivåer på hjärnskador. Har ju en blogg där jag skriver om hjärnskador. Fast jag har inte engagerat mig så mycket på den bloggen jag har ju så många bloggar.
Jag är dålig på att ringa mina vänner kanske därför jag har så få vänner. Jag ska väl ta och ringa dem jag få som jag har. Men de borde ju ringa mig också. Där kommer ego fram att de ska ringa mig. Ja jag tar ju nya framsteg varje dag, fast de är små men det går ju framåt. Skulle jag börja dricka igen så hade allt blivit raserat som jag redan har byggt upp. Jag tänker inte ge upp min nykterhet för jag trivs i den. Jag tänker inte ge upp i dag, för jag är ingen person som brukar ge upp. Jag ska överleva även denna fredag. Det är så skönt att det är det, för i morgon så är det en fridag för mig i alla fall.

Ja jag vill önska mina medbröder och systrar en glädjefylld fredag att ni ska ha en go och glad fredag.

 

Var morgon ny. 25 januari. Nu var det dags att visa självdisciplin. Var och en av oss lärde av den som bäst kunde lära ut det var och en behövde få lära sig. ”När eleven är redo, finns läraren till hands.” Livets lärdomar kommer ofta oväntat. Men de kommer, och de kommer när Gud så vill. I och med att vi mognar känslomässigt och andligen blir vi redo att ta emot fler lärdomar, och våra läromästare kommer att finnas till hands. Det kanske är en kär vän, en svår förlust, eller ett skolkande barn. Inlärningsperioden är sällan smärtfri och ångestfri. Men vi är redo att dra lärdom av våra erfarenheter och av vad de kan lära oss. När vi är redo, då kommer de. Alla njuter vi när allt går som en dans, när allt är väl, när vi känner oss pigga och krya. Och det är en mening med det. Det stöttar oss och hjälper oss att klara av de prövningar som ska till för att vi ska bli ännu bättre, få ännu större självkänsla. Att inse allt är som det ska under inlärningsprocessen, det är den grundläggande insikt vi måste få. Allt är som det ska. Läraren hjälper oss att klättra uppför nästa pinnhål på stegen. Låt mig tacksamt ta emot de lärdomar dagen har att ge, och inse att allt är som det ska.

Ja jag måste verkligen arbeta med min Självdisciplin för jag har en väldigt dålig behärskning, jag vill att allt ska ske på en gång allra helst helt plötsligt. Så jag måste lära mig att ta det lungt och vänta på min tur. Ställa mig i kö och vänta på min tur.

Ja lärarna är alla runt omkring som jag kan lära mig ut av. Fast en del lärare kan vara dåliga lärare. Sånt får man se upp med, så att jag lär mig rätt. Kommer ihåg när jag gick i högstadiet då vi hade en massa vikarier. Vi var väl en strulig klass och en del viarier var bra medan andra var väldigt dåliga. Gud så som jag ser honom kommer när jag behöver honom. Ja jag var ju en strulputte när jag gick i grundskolan med mycket skolk och att jag ett par gånger var berusad när jag var i skolan.
Nu när jag är nykter så har jag lättare att lära mig saker och ting. Jag har ju lättare att kliva upp på stegen så att jag kan upphöja mig till en något så när normal person. Fast jag har ju haft en hjärnskada som kan hindra mig att lära lika snabbt. Tyvär så har jag inte någon kontakt med min hjärnskada psykolog som jag har haft förut.

Fast jag är ändå väldigt tacksam för allt nytt jag kommer att lära mig i dag.

Var morgon ny. 22 januari. Man äger inte visdom om man inte har levt. Att leva är att helt och fullt hänge sig åt livet med alla dess glädjeämnen och fallgropar. Det är att inte undvika erfarenheter och svårigheter som man inte tror sig om klara av. Inte förrän vi har klarat av dem, lär vi oss vad vi själva går för. Först då inser vi hur mycket vi orkar med vid olika tillfällen. Och det är visdom. Om man har en försiktig inställning till livet får man bara skörda en liten del av livets gåvor. Det är som att se på en film i svartvitt, fast den egentligen är inspelad i färg. Livet är i färg, men det beror på oss själva om färgerna ska framträda, om vi kan uppleva dem, ta till oss dem, förändras av dem. Längst inne i oss finns vårt sanna jag. Det är svårigheterna i livet som skänker oss visdom och lär oss att lättare undvika fallgroparna i tillvaron. Att leva är mycket mer än att bara vara vid liv. Det står mig fritt att våga ta språnget – mot den hägrande visdomen.

Ja jag vet ju vad jag talar om när jag säger att alkohol dödar. Jag höll ju på att dö på grund ut av alkoholens konsekvenser. För det var jag som var berusad när jag blev misshandlad.

Jag vet att jag är mycket rädd ut av mig att prova på olika saker. För jag är så rädd för att misslyckas, men jag måste våga misslyckas ibland. Jag kommer ihåg när jag ville gå från att arbeta från 50 % till 75 % så var det många som sa att jag inte klarade ut av det. Fast jag gav mig sjuton på att göra det och det har ju gått bra.
Jag vet att jag måste våga lite mer men jag är fortfarande rädd att misslyckas och att bli utskrattad. Fast vad ska jag göra åt det? Jag har ju funderat på att gå upp till heltid fast jag skulle bara tjäna 200: - på att gå upp och jobba i två timmar till. Det vet jag inte om det är värt det.

Ja jag är ju så rädd ut av mig att våga ta språnget till att våga. Fast vågar jag inte misslyckas så kommer jag ingenstans och jag behöver ju inte misslyckas utan jag kan ju faktiskt lyckas också.

 

Var morgon ny. 21 januari.   Alltför många sysslor, människor, ting. Alltför många viktiga sysslor, värdefulla ting, intressanta människor. Det är inte bara trivialiteter som belamrar tillvaron, utan även viktiga saker.   Man behöver umgänget med andra, man behöver sysselsättning. Vi har mycket att ge dem som korsar vår stig, och de har mycket att ge oss. Men till slut får vi inte mycket kvar att dela med oss av, att ge till andra, om vi försummar de dyrbara stunder av ensamhet, som man behöver för att få frid och ro i själen. Att vara ifrån andra människor, att slippa ifrån sysslorna och tingen, att ha en stund för sig själv när man samtalar med Gud och söker Hans vägledning, söker den sanna tryggheten, det gör oss bättre beredda att ta emot det andra människor har att ge oss. Visst kan andra visa på Guds budskap. Men en stund i ensamhet med Gud gör det lättare för oss att lyssna till de budskap Gud ger oss genom de vänner, ja även fiender, som korsar vår stig.   I dag ska jag unna mig en stund för mig själv. Det har jag gjort mig förtjänt av både i dag och alla andra dagar.

Ja vardagen följer sina spår. Fast just nu så är det lördag och jag fick sova ut. Det var väldigt skönt, brukar ju gå upp klockan fem. Nu sov jag ända till klockan nio och det var väldigt skönt. Jag brukar ju säga att måndagar är den skönaste dagen. En ny vecka börjar med nya möjligheter framför sig.

Ja jag älskar ju mitt jobb, fast jag gillar att arbeta i min ensamhet. Men det är ju klart att jag behöver mina arbetskamrater och hoppas att de är nöjda med mitt arbete. Fast det är klart att jag även behöver min ensamhet och bara vara med mig själv och finna ro. Fundera på vad som sker och be till min högre kraft. Som är godheten i mig. Fast ibland så är det svårt att bara vara helt själv. Jag borde ta mig en promenad nere i vid Årsta kanalen helt för mig själv. Även gå på möten så att jag kan höra på mina bröder och systrar hur de har gjort för att behålla sin nykterhet.

Ja i dag blir det svårt att helt vara själv eftersom det är lördag och fästmön är ledig. Hon är ju bara ledig varannan helg.

Var morgon ny. 20 januari.   Att skiljas från sina kära gör ont, men det är bara första steget till att lära känna sig själv och andra. Att leva är att skiljas – att bli lämnad, att överge och att bli övergiven. Förhållanden, som man inte råder över, tar slut, vi skiljs från människor – vi ser dem försvinna ur vår tillvaro – vi lämnar olika epoker bakom oss, vi flyttar från olika platser, vi lägger våra erfarenheter bakom oss. Att skiljas från en person eller flytta från en plats som vi har varit fästa vid gör oss ledsna, men det kan hjälpa oss att lägga vårt gamla jag bakom oss och förstå oss själva och andra bättre. De är ofta just de upplevelser som gör oss ledsna och som känns smärtsamma som skänker oss den bästa lärdom vi kan få av livet. Att uppleva denna smärta, som påverkar oss känslomässigt, hjälper oss att nå nya höjder. Livet berikas av smärta. Vår gemenskap med alla andra människor blir rikare efteråt. I stället för att hela tiden ängslas för att en upplevelse ska ta slut, att en kär vän ska lämna en, måste man försöka uppskatta det man redan har fått, och inse att det har berikat ens liv.   Den här dagen för med sig både avsked och möten. Jag ska klara av båda delarna med glatt sinne.

 

Ja jag gillar inte att skiljas i från nära och kära. Vill hålla fast det jag redan har. Fast jag får inte hålla för hårt. Jag måste även ge mina vänner frihet att göra vad de vill. Jag vet att mycket ut av mina relationer som jag har haft har brutits på grund ut av mitt alkohol beroende. Men jag har alltid vart rädd för att skaffa nya vänner för att jag är rädd för att bli lämnad ut av dem.

Jag har ju bara flyttat en gång. Nja jag flyttade i från mitt barndomshem några portar bort där min pappa hade haft en lägenhet. Jag bodde där tills jag träffade min fästmö som även bodde i samma förort som jag gjorde. Nu bor vi tillsammans i Årsta. Men jag går nu mera i min gamla hemma grupp som kommer att bli min nygamla hemma grupp som ligger i Rågsved. Vi är ju en kärngrupp där och skulle behöva lite nytt blod i den. Så kom gärna dit på onsdagar klockan sju i folketshus.

Men i mitt förra förhållande som sprack på grund ut av alkoholen, men jag blev ju nykter då. Fast sedan när jag vä hade nyktrat till så upptäckte jag att det inte var på grund ut av alkoholen som hon lämnade mig. Utan för att hon hittat en annan. Men jag trivdes i min nykterhet och har vart nykter sedan dess och det var 1997 en dag i taget.

Funderar ju på om jag ska byta jobb. Fast det är ju svårt att byta jobb nu för tiden. Men jag vill utvecklas och gå vidare.

 

Var morgon ny. 19 januari.   Jag anser att det specifikt kvinnliga och mannliga intellektet är mycket rörligt, intuitivt i handling och spirituellt till sin läggning.   Vi är kvinnor och män, vi utvecklas tillsammans och var för sig. Den bild vi har av oss själva förändras. Det kan verka helande och läkande att förändras, att dela med sig av sina tankar och att ändra på sig själv. Och om vi har självförtroende och tror på andra, kommer allt vi gör att präglas av harmoni, omtänksamhet och mod. Livet ger oss många möjligheter, och dem kan vi förverkliga om vi vågar ändra på oss, genom att vidta aktiva åtgärder. De av oss som försöker bli bättre, vidtar aktiva åtgärder - vi ändrar på oss själva. Och genom att lyssna på och stödja varandra, hjälper vi varandra att åstadkomma de förändringar som krävs. När en blir botad, botas vi alla.   Den här dagen innebär något särkilt för mig. Jag kan finna harmoni. Jag kan dela med mig till andra. Jag kan ge andra styrka, och de kan ge mig styrka.

Ja jag tror att jag har mycket kvinna i mig. Fast jag älskar verkligen alla kvinnor. Men vi har alla olika grader ut av manligt och kvinnligt i oss. Det beror säkert på att vi har olika mängd hormoner. Vi män har ju testosteron och kvinnorna har ju östrogen. Jag har nog mycket östrogen i mig. Fast jag trivs med att vara man och jag måste fortsätta att träna mer så att jag ökar mitt testoron. Jag får försöka hinna med att göra det i kväll men att träna i alla fall någon gång i veckan. Måste försöka få en slags rutin på det.

Ja jag har ju inte så stort självförtroende. Fast jag står i alla fall med fötterna på jorden. Jag har ju läkt väldigt mycket sedan olyckan och att jag blev nykter jag trivs nu mera mer med livet nu när jag vet hur jag ska leva och slipper dränka det med sinnes förändrade droger. Jag är mera harmonisk nu mera än när jag var påverkad. Jag har ju nu skaffat mig en nygammal hemmagrupp. Det är den i Rågsved som har möten i Folketshus där varje onsdag klockan sju.

Blir mer tillfrisknande för varje dag. Vill i dag vara harmonisk och ge min styrka till de som behöver den.

 

Var morgon ny. 18 januari. Vi föds i oskuld. Fördärvade blir vi senare. Första gången vi ängslas, första gången vi längtar efter något vi inte kan få, första gången vi känner oss annorlunda, första gången vi känner ett behov av att vara bättre än andra, mer omtyckta, starkare, rikare, mer begåvade – det är då fördärvet börjar, det är så vi har blivit fördärvade.   Vi är fördärvade. Att vara människa innebär att vara fördärvad. Och just detta moraliska fördärv hindrar oss från att bli lyckliga, när vi söker lyckan. När vi tror att vi skulle vara lyckliga om vi bara vore vackrare, intelligentare, hade ett bättre jobb – då ger vi efter för fördärvet. Och det hindrar oss att utvecklas. Alla är vi som vi bör vara. Vår uppgift är att stödja varandra. Vi kan lära andra och lära oss av andra. Att vara på bättringsvägen innebär att hjälpa sig själv och att hjälpa andra att vara sig själv, att sluta jämföra sig med andra, att förstå att alla är lika mycket värda, att glädjas åt sin särart i vetskap om att den skänker allas vår tillvaro en rikare färgskala.   Jag ska glädjas åt att vi alla har olika egenskaper och är begåvade på olika sätt. Det ska göra mig bättre till mods.

 

Jag födes med en harmynt alltså med en sprucken läpp. Min mamma blev ju chockad eftersom hade fött tre välskapta barn innan. Men i och med att jag inte kunde ta bröstet så fick jag bli uppfödd på nappflaska. Så jag blev verkligen ett flaskbarn. Har ju själv inget minne i från dåtiden. Fast har sett på kort och även super åtta filmer.
Jag blev nog väldigt bortskämd som liten, så tycker i alla fall mina äldre bröder och det kan nog stämma. Fast jag föddes med den här sjukdomen så att mer ville ha mera. Jag är ju även väldigt kort så jag har ju alltid drömt om att vara längre. Fast det kommer jag aldrig att bli. Då visade jag det med att bli en tuff kille fast jag jämt åkte på stryk så skulle det kännas att ge sig på mig.

Ja frågan är vad är lycka? I dag kan jag känna mig lycklig. Jag har insett att jag har den här sjukdomen alkoholism. Jag överlevde den svåra misshandeln 1995 som berodde på min alkoholism. Jag var full och dum och gav mig på en kille som var 180 cm lång fast jag själv bara är 163 cm. Det är ju klart att jag skulle åka på stryk.

Jag har ju fortfarande min sjukdom alkoholism och kommer att ha den i hela mitt liv. Jag har lärt mig det att jag kan bara vara nykter en dag i taget. Jag har lärt mig det i dag att säga till mig själv att jag duger så som jag är. Jag behöver inte vara annorlunda. Jag hade missat att läsa Franciskus bönen i ett par dagar och läste den i morse. Jag kan inte bara tänka på mig själv.

Alla ka hjälpa varandra även de som blir ilskna på varandra. Jag ber om att jag ska slippa bli arg på någon i dag.

 

 

Var morgon ny. 17 januari.   Han saknar självförtroende, han kräver ständigt beundran. Han lever på de bilder han ser av sig själv i andras ögon. Han vågar inte vara sig själv. Ack, så väl dessa ord beskriver den person som så många av oss har varit. Det är mycket som vi inte har vågat oss på, många kurser vi inte har gått på, många samtal vi aldrig har inlett, därför att vi saknade självförtroende. Vi kunde inte låta bli att ständigt leta efter tecken på att vi var accepterade och omtyckta i andras blickar och beteende, det blev som en mani. Men den tiden är förbi. Nu vågar vi vara oss själva, en dag i sänder. Självförtroendet vacklar fortfarande ibland, och vi kan behöva få höra att vi är omtyckta. Vi ska vara tacksamma över att vi kan ge varandra den extra uppmuntran vi behöver för att klara av dagen. Vetskapen om att vi ställer upp för varandra och förstår varandras oro och problem, ger oss den styrka att gå vidare som vi kanske saknar i dag eller i morgon. I dag kanske någon behöver mig för att våga vara sig själv. Jag ska ställa upp

 

Ja jag har verkligen inget bra självförtroende. I bland tror jag själv att jag inte klara någonting. Är rädd för att prova på olika saker. I texten stod det hon innan jag själv ändrade det till han. För att det ska passa in på mig själv och det gör det verkligen.

Ja varit jag är nog fortfarande där. Ja jag borde ta modet till mig och gå en skrivarkurs så att jag kommer igång med boken igen, Jag har börjat läsa igenom det jag redan har skrivit. Men jag slår mig själv väldigt ofta. Även det kan bero på dåligt självförtroende. Fast jag har faktiskt blivit bättre än vad jag en gång i tiden var.

Det är klart jag vill höra att jag duger att jag är omtyckt och att jag gör ett bra jobb. Ja jag vet i dag att jag duger så som jag är. Jag vill hjälpa de som behöver hjälp ut av mig. Jag måste själv kraft att hjälpa mina medmänniskor.

Var morgon ny. 15 januari.   Allt är så farligt att ingenting är riktigt skrämmande.   Livet är fullt av faror, risker och utmaningar. Vi kan antingen frukta dem, eller välkomna dem. Om man är rädd och säger: ”Jag tar inga risker, för jag kanske förlorar”, då kan man heller aldrig vinna något. Om man välkomnar faran, risken eller utmaningen, då erkänner man att livet består av förluster lika väl som av segrar, av vinster lika väl som av smärta. Livet bjuder på faror såväl som på belöningar. Vi väljer själva hur vi vill handla. Ibland känner vi oss kanske fångna i en ond cirkel av fruktan. Om vi granskar vår egen roll kanske vi upptäcker att vi har försummat att se sansat på saker och ting. Av fruktan att förlora kanske vi går miste om många tillfällen till tillfredsställelse.   Jag ska komma ihåg att det står i min makt att själv välja hur jag ska ta emot det som den här dagen bjuder.

Ja vad är det som är farligt. Det borde man ju veta. Jag vet mer i dag än jag gjorde när jag drack. För då struntade jag i riskerna. Hade jag vart nykter på fryshuset den där morgonen jag blev misshandlad hade jag aldrig blivit det. Då hade jag följt med min kompis när han åkte hem och inte stannat kvar och raggat tjejer och börjat bråka med den killen som misshandlade mig.

I dag kan jag ta risker utan att det skador mig. Jag måste kunna spela på hästar eller på bingolotto utan att ruinera mig. För jag vill inte ha något annat missbruk så som spelmissbruk. Men spelar jag inget så kan jag heller aldrig vinna något. Ja jag måste våga satsa för att kunna vinna. Jag är ju väldigt rädd ut av mig. Rädd för att inte bli omtyckt, rädd för att bli sviken och illa omtyckt. Nej jag vill vara omtyckt och tycka om mig själv.

Ja jag vill i dag ta i mot det jag blir erbjuden och vara nöjd med det. Klart att jag kan hoppas på att vinna på Bingolotto i kväll. Men vinner jag inget så har jag ändå vunnit erfarenhet och det är gott nog.