Låter han/hon styra, fast jag gör fotarbetet

AA-tanke för dagen. 28 februari.

Vi måste vara befriade från alkohol för alltid. Och det är inte längre vår sak utan vilar i Guds händer, så vi behöver inte oroa oss för det, eller ens tänka på det mera. Men om vi inte gjort detta ärligen och fullt ut, så är risken stor att det blir vårt problem på nytt. Eftersom vi inte litar på att Gud tar hand om problemet åt oss, så ingriper vi och skjuter tillbaka problemet till oss själva. Då blir det återigen vårt problem, och vi hamnar i samma gamla trassel som förut. Vi är hjälplösa igen, och så dricker vi.
Litar jag på att Gud ska ta hand om problemet åt mig?

Att begrunda.

Inget arbete har något värde utom förberedelse. Allt andligt arbete måste föregås av omfattande andlig förberedelse. Om du hoppar över dina korta bönestunder, och förkortar stilla stunder av andlig förberedelse, kan många timmars arbete bli gagnlöst. Från Guds synpunkt är ett stackars redskap, som arbetar hela tiden men utför ett dåligt arbete på grund av bristande förberedelse, av föga värde jämfört med det skarpa, hängivna, fulländade redskapet, som bara arbetar en kort stund men som utför ett mästerligt arbete tack vare långa timmars andlig förberedelse.

Dagens bön.

Jag ber att jag ska tillbringa mera tid ensam med Gud. Jag ber att jag ska få ut mera styrka och glädje av sådana stunder, så att de kan skärpa och berika mitt arbete.



Ja han där uppe eller runt omkring oss tar hand om mina problem, fast jag måste ändå göra fotarbetet. Mina arbetskamrater undrar varför jag går upp så tidigt varje morgon. Jag skulle kunna gå upp halv sju och bara sätta på mig kläderna och gå till jobbet. Fast jag vill ha en lugn start på morgonen. Jag vet att hela dagen är förstörd om jag råkar försova mig.
Fast som tur är så brukar jag inte försova mig, fast det har ju ändå hänt och då är hela dagen förstörd.

Ja det här hade jag inte klarat av själv.

AA-tanke för dagen. 27 februari.

Det första vi gjorde när vi kom in i AA var att erkänna att vi inte kunde göra något åt vårt supande. Vi erkände att spriten hade fått oss på knä, och att vi var hjälplösa mot den. Vi hade aldrig något val om vi skulle ta det där glaset eller inte. Det blev alltid så att vi tog det. Och eftersom vi inte kunde göra något åt det själva, lade vi hela vårt spritproblem i Guds händer. Vi överlämnade alltsammans till kraften starkare än vi själva. Och nu har vi ingenting mer med det att göra, utom att lita på att Gud tar hand om problemet åt oss.
Har jag gjort det, ärligt och fullt ut?

Att begrunda.

Nu är det tid för min själ att komma i berörning med Guds ande. Jag vet att känslan av andlig berörning är viktigare än all förnimmelse av materiella ting. Jag måste söka en tystnad av andlig berörning med Gud. Bara ett ögonblicks kontakt, och all livets feberaktiga oro viker ifrån mig för att betjäna andra. Guds berörning är en läkande kraft av stor verkan. Jag måste känna den berörningen och uppleva Guds närvaro.

Dagens bön.

Jag ber att den förbittring, oro och fruktan som rasar inom mig ska ebba ut till ett intet. Jag ber att jag i stället ska få erfara hälsa, glädje, frid och sinnesro.



För jag vet att i hela min uppväxt så har jag bara försökt att fly. Jag orkade inte se alla konsekvenser som jag skapade. Jag var en väldigt rädd person.
Jag är fortfarande rädd fast i dag så flyr jag inte i från min rädsla.
Det jag är rädd för måste jag möta och veta att Gud gör det till det bättre.

 

Det finns många runt omkring mig

AA-tanke för dagen. 26 februari.

När vi kom in i AA kom vi att tro på en kraft starkare än vi själva. Vi kom att tro på den gudomliga principen i världen, som vi kallar Gud och som vi kan vända oss till om hjälp. Varje morgon har vi en stilla stund. Vi ber Gud om kraft att hålla oss nyktra tjugofyra timmar framåt. Och varje kväll tackar vi Honom för att han hjälpt oss att hålla oss nyktra under dagen.
Tror jag att varje man och kvinna, som jag möter i AA är ett levande bevis på Guds kraft att omvandla en fyllbult till en nykter människa?

Att begrunda.

Jag behöver be om tro, som en törstande människa ber om vatten i öknen. Vet jag vad det innebär att känna sig säker på att Gud aldrig ska svika mig? Är jag lika säker på det som att jag fortfarande andas? Jag behöver be dagligen och mycket ihärdigt att min tro ska växa. Det fattas ingenting i mitt liv, eftersom allt vad jag verkligen behöver redan är mitt, fast jag saknar tro nog att förstå det. Jag är som ett rikemansbarn som sitter där klädd i trasor, fast allt som jag kan önska mig finns runt omkring mig i överflöd.

Dagens bön.

Jag ber om insikten att Gud har allt vad jag behöver. Jag ber att jag ska förstå att Hans kraft alltid finns till hands.



Det är många som man träffar på möten. Jag märker även folk på stan som skulle behöva gå på möten. Jag höll på att skriva det här i går då en vän i gemenskapen ringde och sa att jag skule sitta i tele jouren, så jag fick bara kasta mig dit för att höra om någon som behövde hjälp.
Det var några stycken som ringde. Jag satt både morgon och kväll.