Följ traditionerna

 

Dagliga Reflektioner 31januari

 

VÅR GEMENSAMMA VÄLFÄRDKOMMER I
FÖRSTA HAND.

Sammanhållningen inom Anonyma Alkoholisterär något vi är mycket rädda om...Vi måste hålla ihop,
annars dör AA.
(AA:S TOLV TRADITIONER, sid 93.)

 

Våra traditioner är nyckelelement i det själv överlämnande som är nödvändigt för att uppnå och bibehålla nykterhet inom Anonyma Alkoholister. Den Första traditionen påminner mig om att inte ta åt mig äran för mitt tillfrisknande eller ta makten över det. Att sätta vår gemensamma välfärd först påminner mig att inte försöka bli en helbrägdagörare inom programmet. Jag är fortfarande en patient. De ödmjuka gamlingarna byggde den här sjuksalen. Utan den tvivlar jag på att jag skulle vara vid liv. Utan gruppen skulle få alkoholister tillfriskna. Det aktiva arbetet att på nytt överlämna min vilja ger mig chansen att kliva av från mitt behov att dominera och min längtan efter beröm - som både spelade så stor roll i min aktiva alkoholism. När jag låter mina personliga önskningar ge vika för gruppens större intressen, bidrar jag till sammanhållningen i AA, som är en förutsättning för allt tillfrisknande. Det hjälper mig att komma ihåg att helheten är större än
summan av delarna.

 
 
 
Ja traditionerna förstod jag inte riktigt när jag var ny nykter. Men nu förstår jag dem bättre,att utan att vi följer olika traditioner. För det är ju genom dem som jag har överlevt och inte fallit tillbaka i mitt supande, Jag drack för att jag var rädd. Rädd för det mesta, och så kom sjukdomen alkoholism. 
Jag gick på möten för min egen skull, och gör det fortfarande till glädje för många andra.Jag går fortfarande på möten. Ska i väg till min hemma gruppp, Rågsveds gruppen klockan 13:00, men innan ska jag på ett ACA möte i Maria gruppen. Ska även tillbaka dit i eftermiddag klockan 16:00. Fast då på ett Al-Anon möte.

Bokfrälst

30 januari

Om en bok och ett huvud stöter ihop och det låter ihåligt, är det då alltid i boken?

                                                                                                  Gorge Christoph Lichtenberg


 

Ja mitt huvud kan ju ibland vara ihåligt, därför försöker jag fylla på den med olika böcker. Just nu läser jag på två böcker. Jag lyssnar tillsammans med fästmön på David Lagercrantz bok "Det som inte dödar oss" . Som är en fortsättning på milenium triologin. Läser även boken "Läsarna i Broken Wheel" av Katarina Bivald när jag åker till jobbet.

Jag är ju väldigt nyfiken också. Så jag vill ju veta vem George Christoph Lichtenberg var. En Tysk fysiker. Ja jag hade aldrig hört talas om honom. Nej nu får det bli frukost och lyssning på  "Det som inte dödar öss". Vi ska till bonus dotterns familj och göra mat. Tänkte att vi skulle göra en fiskgratäng.

Vill ju även jag skriva på min bok, fast tiden räcker inte till.

 

Har lämnat över i dag

29 januari

 

Jag kan inte hjälpa det…” säger vi alla när vi inte vill anstränga oss.

                                                                                               Eva Lathbury

 

Ansvarslöst uppträdande är vi inte ovana vid. Passivitet är lika vanligt. Förr brukade vi avsvärja oss allt ansvar för att slippa få skulden. Vi har lärt oss att det också hindrar oss från att känna att vi var något värda, från att göra något av vår begåvning, från att uppleva glädjen av att ha åstadkommit något.

Rädslan för att misslyckas har gjort att vi inte velat ta på oss något ansvar. Vi kan fortfarande vara rädda för att misslyckas, men det finns ett motgift. Man kan inte misslyckas om man har överlämnat sitt liv till en högre makt. Då visar den oss vägen. Våra medresenärer hjälper oss till rätta på vår färd.

 

Jag har valt bättringsvägen. Jag har redan sagt: ”Jag kan hjälpa det.” Jag ska ta ansvar för mitt liv i dag.


 

 

Ja jag har lämnat över till mim högre makt i dag. "Ske din vilja" och inte min som då brukar gå åt skogen.. Jag vet att jag har en väldigt stark vilja. Men jag måste försöka släppa den o jag.lämnar över den till min Högre kraft i dag. Det är fredag och det känns underbart, fast är trött nu när klockan bara är tjugo över fem på morgononen, när jag skriver det här.

Jag blev nyfiken på vem Eva Lathbury var och det var inte lätt att hitta. Hon var tydligen en författare. Men det var inte mycket jag kunde hitta på henne. Det är ingenting jag kan gör åt just nu. Nu ska det bli frukost.