Årets sista dag!

 

            

 

                                   31 december

 

Nu vid årets slut ska jag ägna   en stund åt att begrunda de framsteg jag har gjort och tack min högre makt   för dem. Vad har jag själv bidragit med under året som gått? Kanske något så   enkelt och grundläggande som att gå på mitt första möte eller att fortsatt gå   på möten även när det kändes svårt.

   Hur har jag stöttat andra i gemenskapen   under året? Har jag lagt litteratur, lett ett möte, städat upp? Kanske har   jag pratat med en nykomling eller gett någon mitt telefonnummer. Kanske har   jag bett någon vara min sponsor eller öppnat mig mer för den sponsor jag   redan har. Har jag tackat den personen för allt jag fått? Har jag ägnat   uppmärksamhet åt min ökade förmåga att älska och att lita på andra människor?

   Kanske förstod jag äntligen Första Steget   eller tog verkligen tag i arbetet med något av de andra stegen. Kanske har   jag haft mod och tillit att fatta några riktigt svåra beslut.

   Jag upptäcker att jag faktiskt spelar en   viktig roll för mitt eget välbefinnande. Jag ska värde-sätta det jag har   uppnått och vara tacksam för allt jag har fått. Jag är inte perfekt men jag   är fantastisk.

 

Dagens påminnelse

Jag är tacksam för Al-Anons   program och allt min Högre Makt har gett mig. Jag ser fram emot ett ännu   bättre nytt år.

 

”Jag håller på att lära mig behandla mig själv som om jag vore   värdefull. Jag märker att jag börjar tro på det när jag övar tillräckligt   länge.”

                                                            …   In All Our Affairs

 

Ja även jag har gjort framsteg. Nog för att det kan vara svårt att se det själv. Jag har dragit en live story på ett ACA - möte. Fast det har då vart om min barndom hur det kom sig att jag flydde in i alkoholens fruktansvärda järngrepp. Jag kan hoppas att några ut av mina delningar här kan ha hjälpt någon. Är så glad över när folk komenterar mina delningar, det stärker mig verkligen. Ja jag har ju ett stort bekräftelse behov.

Jag ska försöka arbeta med Al-Anons steg i nästa år. Ja jag kan ju börja redan i dag. Jag har ju stegboken och i morgon ska jag börja dela i från EDIT alltså En Dag I Taget från Al-Anon.

Tyvärr så missade vi mötet i går i Farsta, vi får ta nya tag i nästa år, alltså nästa måndag. Nu har vi inte vart på möte på ett par veckor. För det hjälper mig att gå på Al-Anon möten. Fast jag går framförallt på AA eftersom det är den sjukdomen jag fick efter min uppväxt. Jag går in på mitt sjuttonde år som nykter i morgon.

Ber om sinnesro i dag.

 

 

 

                                                     30 december

 

De obehagliga saker andra säger   eller gör kan inte förstöra min sinnesro eller min dag, så länge jag inte går   med på det. Lyssnar jag till orden från en sjuk människa som om de vore den   yttersta sanningen? Får jag kanske ut något av att acceptera förödmjukelse?

   Ibland undrar jag. Jag spelade   martyrrollen väldigt länge. Mitt lidande gav mig en hel del uppmärksamhet och   medkänsla. Jag vande mig vid att skylla på andra och lät bli att ta ansvar   för mitt eget liv. Med andra ord: jag anar att jag dragit nytta av min   smärta. Men ”fördelarna” kostar för mycket.

   I dag lär jag mig vem jag verkligen är med   hjälp av min Högre Makt och Al-Anon – programmet. Det finns en vacker   människa i mig som inte behöver bygga sin identitet på lidande. Jag håller på   att lära mig att låta den delen av mig blomma i stället för att gömma den   bakom en vägg av lidande. Jag vill inte gå miste om fler av de möjligheter   att leva, växa och njuta, som finns tillgänglig för mig.

 

Dagens påminnelse

Det finns så mycket att   uppskatta här i livet. Jag ska inte slösa ett enda ögonblick mer på att tycka   synd om mig själv.

 

”… Största delen av vår lycka eller vårt elände beror på vår läggning   och inte på våra omständigheter.”

                                                         Martha   Washington

 

 

Ja jag växte upp i en alkoholistisk familj. För tillfället har jag ingen alkoholist i min närhet. Men jag tänker på att, hur jag själv var när jag drack. Det var nog tur att de tjejerna jag hade lämnade mig, för om de inte hade gjort det så, hade jag nog inte slutat att dricka. Tjejen jag var tillsammans med 1997 som lämnade mig för att hon sa att jag drack för mycket. Jag sa att jag slutar då, och hon svarade "Ja hur länge då?" hon hade själv alkohol problem. Hon sa att hon hade vart alkoholist men hade lärt sig dricka nu. Jag vet inte vart hon är nu, och jag bryr mig inte. Om hon lärde sig dricka eller om hon söp ihjäl sig. Men jag fick också höra att hon träffade samtidigt som mig en annan kille i från nätet. Men som sagt jag bryr mig inte längre om henne.

Jag lever i dag och jag mår bra med min fästmö nu mera. Fast det är ju klart att även vi kan ju bråka ibland. Men det gäller att kunna be om ursäkt om någon ut av oss har gjort fel. Oftast är det jag som strular till men jag får inte självömka. Jag duger ändå så som jag är. Vill inte vara någon martyr.

Måste se mina egna problem!

 

 

                                                     29 december

 

Det händer att jag blir   irriterad på precis allt hos alkoholisten i mitt liv. Ibland känns det som om   han till och med häller upp frukostflingorna på fel sätt! Det är naturligtvis   viktigt att jag lär mig att bli varse och skydda mig mot oacceptabelt   beteende, men det handlar inte alltid om ett sådant. När jag kommer på mig   själv med att iaktta och kritisera varje liten detalj i alkoholistens   beteende, kan det vara tecken på att jag har missat något hos mig själv. Är   det något på jobbet som har väckt min rädsla? Har jag hört något på ett möte   som väckt obearbetad ilska från mitt förflutna? Reagerar jag på det här   sättet på grund av gammal harm som jag valt att inte sätta ord på? Att ringa   en Al-Anon – vän kan hjälpa mig att reda ut det hela.

 

Dagens påminnelse

Det kan vara nästan lika svårt   för mig att sluta kritisera som det är för alkoholisten att sluta dricka –   det känns ju så nödvändigt ibland! Men även om kritik och negativa tankar kan   fungera som en säkerhetsventil för min smärta, löser de aldrig mina problem.   I slutändan undviker jag bara att lära känna mig själv.

 

”En människa kan se minsta korn i någon annans hår men inte flugorna   på sin egen näsa.”

                                                         Mendele   Mocher Seferim

 
 
Ja jag måste se mina egna problem. Jag lever inte med någon alkoholist i min närhet för tillfället. Men jag är uppväxt med alkoholism och blev själv en sådan. Men jag är nykter nu sedan 1997. Fast många beteenden har jag kvar sedan jag själv drack. Jag fick ju ingen normal uppväxt eftersom jag började fly in i alkoholens dimma direkt. Då kan det vara svårt att veta hur jag egentligen ska bete mig. Fast jag är jag och jag vet att jag duger så som jag är.
Jag mins när jag arbetade med stegen med en sponsor i AA. Men tyvärr så finns han inte längre här i livet. Men han sa att harmas jag över något eller någon så pekar tummen mot dig själv. Oftast har även jag de felen som jag harmas över. Vi måste på våra egna fel innan vi anklagar någon annan.