Rädd för att bli övergiven.

 

 

                                                     31 oktober

 

Så många av de val jag har   gjort i mitt liv har varit reaktioner på rädsla. Något i mitt liv förändras:   en anhörig söker nykterhet, en vän är missnöjd med något jag sagt, jag får en   ny uppgift på jobbet, kycklingen är slut i mataffären – och mitt inre är i   uppror. Jag attackeras av katastroftankar. Jag ser misslyckande, ångest och   plågor framför mig. Och sedan handlar jag. Jag gör något överila eller   fruktlöst för att sätta plåster på situationen, för det jag fruktar mest är   att vara rädd.

     Rädsla kan bli en makt större än mig själv. Jag kanske inte kan klara   av den eller få den att försvinna. Men i dag, med en Högre Makt som är större   än mina rädslor, behöver jag inte låta dem styra mitt liv eller göra mina val   åt mig. Jag kan ta min Högre Makt i handen, möta rädslorna och ta mig igenom   dem.

 

Dagens påminnelse

Al-Anon är ett program där vi   finner andliga lösningar för de saker vi är maktlösa inför. I dag ska jag   vända mig till min Högre Makt i stället för att försöka komma undan rädslan   genom att kämpa emot den.

 

”Att orons och bekymrens fåglar flyger över ditt huvud, det kan du   inte förändra. Men att de bygger bo i ditt hår, det kan du förändra.”

                                                         Kinesisk   ordspråk

 
 
Ja jag trodde att jag inte hade någon rädsla förut, men när jag började titta på rädslor så upptäckte jag att jag hade väldigt många rädslor. För när jag höll på med det fjärde steget och kom till rädsla lista så sa jag till min sponsor som levde då att det värsta hade ju redan hänt. Jag höll ju på att bli misshandlad till döds 1995, så varför skulle det hända igen? Men det finns mycket annan rädsla också.
Rädslan att bli övergiven, och risken är ju stor nu på grund av minna egna misstag som jag har gjort mot min fästmö. Jag vet att jag har betett mig idiotisk. Att jag inte kan vara nöjd med det jag redan har. Det har säkert med sjukdomen att göra. Jag vill bara ha mer och mer. Jag är girig och har stora problem.

Glad över att jag vet att jag är alkoholist.

 

 

 

                                                           30 oktober

 

När jag var ny i Al-Anon minns   jag att jag hörde folk säga de var tacksamma över att vara anhörig till en   alkoholist. Jag behöver väl inte säga att jag tyckte att de var galna! Var   inte alkoholisten orsaken till all deras olycka? Jag kunde inte tänka mig att   de här människorna hade någonting   att vara tacksamma över. Ändå verkade de lyckliga trots alla sina problem   (som lät precis som mina egna).

    I dag märker jag att jag är tacksam för   att ha hittat Al-Anon. Jag behövde också nå något slags botten, känna smärtan   och be om hjälp för att få uppleva en bestående lycka. Tack vare Al-Anon har   jag kontakt med en Högre Makt som jag inte visste fanns, och jag har vänner   som verkligen stöttar mig. Jag har förstått att tacksamhet och förlåtelse är   nödvändiga för min sinnesfrid. Nu kan jag verkligen säga att jag är en   tacksam Al-Anon - medlem.

 

Dagens påminnelse

I dag ska jag öva mig i   tacksamhet. Jag ska tänka på några av de saker, stora som små, som jag är   tacksam för. Kanske skriver jag till och med ned listan eller delar med mig   av den till en Al-Anon – vän . Ibland kan en pytteliten handling vara ett   enormt steg mot att betrakta mitt liv med växande glädje.

 

”Det står i min makt att skingra det tätaste mörker i ljuset av   förståelse och tacksamhet.”

                                                               En dag i taget i Al-Anon

 
 
 
Ja jag kommer ihåg när jag var ny inom AA, då en medlem sa att han var glad över att han var alkoholist. Jag tyckte att han var ju en idiot. Men i dag kan jag själv säga att jag inte är glad över att jag har den här sjukdom, men jag kan säga att jag är glad över att jag har upptäckt att jag har den här sjukdomen. För om jag inte hade upptäckt det så hade jag inte haft det jag har i dag. Jag kanske inte ens hade levt i dag. För den här sjukdomen är dödlig. Bland annat genom en massa konsekvenser så som rattfylla, misshandel eller olycka.

Gillar inte gräl.

        

 

 

                                      29 oktober

 

Jag grälade nyligen med en   person jag bryr mig om. Han hade, alltför offentligt, fällt ett par   kommentarer om min vikt och jag var allt annat än nöjd. Senare, när jag   talade om för honom att han sårat mina känslor, hävdade han att han inte   gjort något fel – det han hade sagt var sant och därför borde jag inte ta   illa upp.

   Hur ofta har jag inte själv rättfärdigat   min egen ovänlighet, eller min egen inblandning i saker jag inte hade med att   göra, med just det argumentet? Alltför många gånger, särskilt på den tiden då   min alkoholist fortfarande drack. När allt kom omkring hade jag ju rätt,   hävdade jag: Alkoholen förstörde våra liv, och det var min plikt att påpeka   det – om och om och om igen.

   Jag lär mig att släppa taget om min   övertygelse att jag vet vad alla borde göra. I Al-Anon har jag hört någon   formulera det så här: ”Jag kan ha rätt eller jag kan vara lycklig”. Jag   behöver inte göra om någon annan till min avbild. Om jag får hjälp kan jag   leva och låta leva.

 

Dagens påminnelse

Jag är inte en okänslig person,   men många gånger har jag rättfärdigat ett okänsligt uppförande med att hävda   att jag hade rätt. Jag kan respektera en annans rätt att göra sina val, även   när jag absolut inte håller med. Mina relationer kommer att förbättras om jag   kan älska mig själv tillräckligt för att låta andra människor vara sig   själva.

 

”Herre, när vi har fel, gör oss villiga att förändras. Och när vi har   rätt, gör oss lätta att leva med.”

                                                               Peter   Marshall

 
 
 
Ja nu är det jag som är alkoholisten, men nu är jag nykter sedan  1997. Min fästmö har aldrig sett mig berusad, eftersom jag träffade henne år 2000. Men jag har ju fortfarande alkoholistiskt tänkande. Så även vi har hamnat i bråk, eftersom jag har flirtat med andra tjejer. Det är som om jag inte skulle vara nöjd med det jag har.
Jag vet att min fästmö kanske är lite överviktig, men hellre det än skitviktig.
Ja även jag kan bete mig fel och ha fel i en massa saker, men så länge de inte överbevisar mina fel så kan jag stå på mig. Nog för att jag är envis men jag kan faktiskt ge mig.
Vi var på ett bra möte igår i Farsta Al-Anon vuxna barn grupp. Är glad över att min fästmö har börjat att följa med på de mötena.