Hjälper mig själv!

30 november

 

   Tolfte- stegs - arbete ger oss en möjlighet att finna vägen till sinnesro och ett välordnat liv. Det kallas Tolfte- Stegs - arbete eftersom arbetet beskrivs i Tolfte Steget, det sista av de Steg som uttrycker de principer Al-Anon står för och som vi lever efter.

  Det innebär att vi alltid ska vara redo att hjälpa någon annan som har problem – någon som ännu inte vet om att Al-Anon finns och är till för att hjälpa familjer med alkoholproblem. Detta sätt att ”föra budskapet vidare” kräver en ständig uppmärksamhet på vad behovet kan finnas. Det kan kanske vara en granne, som antyder att han eller hon lever under dessa omständigheter.

 

Dagens påminnelse

   Jag ska erbjuda min hjälp på ett taktfullt sätt åt dem som behöver lära sig hantera alla de svårigheter som uppstår eller förvärras av alkoholism. Min första kommentar ska vara att det alltid finns hopp och att det går att finna ett nytt sätt att leva genom Al-Anon, i gemenskap med andra som delar samma problem.

 

”Jag ska alltid vara beredd att föra budskapet vidare till andra. Behovet finns överallt runt om mig om jag bara är uppmärksam på det. Genom att hjälpa andra hjälper jag också mig själv.”

 
 
 
 
Genom att dela med mig av hur jag har gjort.Så kanske jag hjälper någon, till hur de ska göra. Antagligen om de har egna problem eller har någon som de känner som har den här sjukdomen. Jag vet att om jag kanske är på någon fest och jag berättar om varför jag själv inte dricker, så kommer det nästan alltid någon som berättar om att hen har någon vän,bekant,granne eller kanske föräldrar som har problem med alkoholen. Jag vet ju själv att jag inte kan handskas med att dricka alkohol. Jag har en sjukdom som är att jag bara vill ha mer ut av alkoholen om jag skulle dricka. Det finns iget stopp, och jag skulle dricka tills jag slocknade totalt. Jag struntade i vad andra tyckte och tänkte bara på mig själv. Det här är en egoistisk sjukdom. Jag har fortfarande ett stort ego. Jag är fortfarande väldigt självisk och det går ut över många runt omkring mig. I dag är det möte först på ACA, sedan AA och till sist Al-Anon. Allt för att jag själv inte ska må dåligt. 

Det är bara alkoholisten själv som kan erkänna sin sjukdom

 

29 november

 

   I ett av Al-Anons häften kan vi läsa följande provocerande uttalande: ”Alkoholproblemen i ett hem märks ofta tydligare på de anhörigas beteende än på alkoholistens.”

   Är inte detta en oundviklig konsekvens av våra upprörda känslor, vår förtvivlan och osäkerhet? Har vi inte bevisat det genom våra fruktlösa försök att överlista alkoholisten för att tvinga honom att sluta dricka och börja ta ansvar? Denna självpåtagna kamp för att kontrollera det okontrollerbara är verkligen inte förnuftig!

   När vi upplever effekterna av att leva efter Al-Anons program och ser de mirakulösa attityd-förändringarna hos våra Al-Anon – vänner, kan vi tacksamt konstatera att också vi gör framsteg i våra relationer.

 

Dagens påminnelse

   När jag ser vilka framsteg jag har gjort, förstår jag att många av mina tidiga vanor och reaktioner behövde förändras och ersättas med mognare beteenden. Den enda möjligheten att förbättra mitt liv är att utveckla mina känslomässiga kvalitéer.

 

”Det mesta jag åstadkom i vredesmod och frustration gjorde bara allting värre. Nu lär jag mig att släppa taget.”

 
 
 
 
 
 Jag vet ju att det inte går att tvinga en akoholist att bli nykter. Eftersom jag själv har den här sjukdomen, så mins jag att jag kunde ricka till trots, för alla ville att jag skulle sluta dricka.Jag vet det att jag aldrig kan tvinga någon annan att sluta dricka. Fast jag kan uppmärksamma den vän eller anhöriga att hen dricker för mycket. Hen kan fråga hur jag har gjort, och kanske göra så som jag har gjort. Men det är helt upp till personen själv i fråga.

Gå ut och var glad

 

28 november

 

   I Al-Anon får vi höra att ingen situation är hopplös. Till att börja med har vi svårt att tro det. Hopp och förtvivlan är känslomässiga mänskliga attityder. Det är vi som är hopplösa och inte omständigheterna i våra liv. Vi ger upp hoppet i en förtvivlad situation, för att vi fortfarande ännu är oförmögna att tro på möjligheten att någonting ska kunna förändras till det bättre.

 

Dagens påminnelse

   Om jag har litat enbart på mitt eget omdöme och använt fel redskap för att försöka rätta till det som gått snett, har jag anledning att vara förtvivlad. I Al-Anon lär jag mig att se mina egna misstag och upptäcka hur egenmäktighet och självrättfärdigande varit hinder för mig själv. Jag kan inte längre påstå att någonting är omöjligt bara för att jag inte har klarat av det. Andra har lyckats, och deras svårigheter var mycket större än mina. När jag väl börjat använda Al-Anons program och låter mig ledas av Guds vilja istället för min egen, kommer min förvirring att ersättas med ordning och sinnesro.

 

”Allt är möjligt för den som tror.”

(Mark 9:23)

 
 
 
 
 
Ja gå ut och le mot dina med människor.Gå ut och va glad som Ulf Lundell sjunder,Ingenting är hopplös, det gäller att inte ge upp hoppet. Jag kan inte leva om mitt liv, fast jag kan ändå göra så gott jag kan. Jag får hoppas att de glädjer någon annan i dag. Är ju hemma och är sjuk i dag också. Fast förhoppningsvis så är jag tillbaka på jobbet på måndag.
Jag kan ju inte ändra på min uppväxt, eller på det som redan har hänt. Men jag kan ju leva i dag och göra det bästa jag kan för mig själv och till glädje för andra.