Behöver ta det lungt
18 februari
I MIN EGEN TAKT
“Det finns ett tystnadens rum inom oss och det är där vi har vårt hem”, skrev karmelitmunken Wilfrid Stinissen. Jag kan längta intensivt efter att få vistas i detta rum. Att bara finnas till och se vad som sker då bruset tystnar.
Det blir bara starkare med åren, behovet av att med jämna mellanrum få dra mig undan den sociala kapplöpningen, in i en självvald tystnad. Att komma bort från vardagens slammer och larm och vara alldeles på egen hand med lov att röra mig i min egen takt och tänka mina tankar till punkt.
Ja jag skulle behöva sätta mig ned och meditera mera. Jag har vart dålig på att meditera. Jag har svårt att ta det lungt. Men jag kan bara leva en dag i taget. Jag vill ju ha allt på en ång, och ändå tänka på hur allt har varit. Nej jag behöver leva i nuet. Just nu ska jag strax bege mig till arbetet. I kväll så är det ett slutet AA möte i min hemma grupp Årsta kyka. Jag sitter ju också och studerar AA:s bok leva nykter.
Vi har ju fem minuters meditation i kvällens möte, klockan 19:00 innan vi läser kom till tro.