fredlig

22 December

Jag hade vänt ryggen åt religionen många år föra mitt första Al-Anon -möte, så när det mötet avlutades med en bön, undrade jag hur jag skulle kunna be utan att känna mig falsk. Jag blundade och böjde på huvudet, men jag läste inte bönen. Jag var rädd att någon skulle knacka mig på axeln och säga åt mig att göra det, men bönen avslutades, och ingen skällde ut mig. I stället fick jag litteratur och uppmuntrades att komma tillbaka.

 Fastän jag inte visste det när jag fört kom in genom dörren till Al-Anon, hade orden ”måste” och ”borde” nästan förstört mina relationer med min äkta hälft och min dotter. Jag hade ingen aning om den roll som ”benhårda regler” spelade i mitt liv. Min högljudda inre röst tillämpade sådana regler utan undantag på mig, och jag i min tur på alla andra.

 Livet var inte särskilt angenämt, eftersom jag ständigt var på min vakt. Al-Anon hjälpte mig att se att det inte handlade om ifall något var rätt eller fel. Det viktigaste för mig var att behålla min sinnesro, ta kontakt med min Högre Makt och hålla mun ifråga om andra människors angelägenheter.

 Jag brukade se mig själv som ansvarsfull, behärskad vuxen. Men kärleken och stödet från mina vänner i Al-Anon visade mig att min stränghet var en mur som dolde min rädsla. Att acceptera mina tvivel på mig själv gjorde att jag kunde börja frigöra mig från alla ”måste och ”borde”. Nu är jag snällare mot mig själv och andra. Åratal efter mitt första möte står jag tacksamt i cirkeln och väljer att be avslutningsbönen,

Dagens påminnelse

Det finns inga ”måste” i Al-Anon. Programmet föreslår bara att jag praktiserar Stegen, Traditionerna, servicebegreppen och slagorden efter bästa förmåga.

”Förutom att erbjuda läkning för en sårad själ erbjuder gemenskapen empati och valmöjligheter.”

As we Understand