I dag tar jag texten i från Stärka min återhämtning
11 november
Icke Godkänd översättning
SMR - 11 november
Sinnesro
"Utan hjälp kan vi inte känna igen sinnesro eller sann trygghet." BRB p. 16
Vad är detta märkliga tillstånd som kallas sinnesro? Hur kan vi veta om vi har det? Hur kommer det att kännas? Kommer vi vara annorlunda på något sätt? Är det något att sträva efter eller är det en illusion?
Kanske är det lättare att säga vad sinnesro inte är. Det väcker inte tankar som att det här kommer bli en dålig dag. Det fokuserar inte på vad vi inte har och vad andra har. Det vänder sig inte till andra för att bekräfta vem vi är. Det försöker inte få människor att gilla oss genom att säga ja när vi egentligen vill säga nej.
I ACA lär vi oss att sinnesro inte är en sak; det är en känsla, en upplevelse. Det är förstånd att veta när vi är maktlösa och styrkan att acceptera det utan att känna oss mindre värda. Det är den inre styrkan som säger att vi är okej, oavsett hur världen kan se oss. Det är möjligheten att förlåta andra och oss själva för att inte vara perfekta eller inte leva upp till vissa förväntningar. Det är att veta att vår bästa vän och starkaste supporter är inuti oss. Sinnesro är ett tillstånd där vi känner oss accepterade för vilka vi är. Det är ovillkorlig fred utan några förpliktelser. Och ja det existerar, det är inte en illusion. Vi bjuder in den.
Bara för idag kommer jag att söka och hålla fast vid atmosfären av sinnesro. Jag kommer känna mig till freds i min acceptans av mig själv som en människa med fel och brister.
Ja jag börjar verklien närma mig sinnesron, fast jag kan inte säga att jag har den helt. Fast jag brukar ju säga att jag Duger som jag är. Jag är inte misslyckad, fast att jag kan göra en massa fel. Jag är inget helgon, men jag gör så gott jag kan. Fast jag vet att jag kan känna avund ibland. Jag kan längta efter att ha mera pengar, fast jag har ju ändå så att jag klarar mig. Jag slipper att sitta och tigga. Jag har arbete och bostad. Jag har en familj som gillar mig. Jag är frisk, klart att jag inte är ung och att jag kan lida ut av skadan jag fick 1995. Men för den skull är jag inte värdelös. Jag har faktiskt rätt att göra fel. Jag är inte perfekt. Men jag gör så gott jag kan. Jag har ingenting att skämmas över.