fredlig

27 april

Det finns sannerligen anledning att jubla när alkoholisten äntligen har funnit sin nykterhet. Men alltför många av oss drar slutsatsen att lyckans Fågel Fenix nu har slagit sig ner för gott i vårt hem och alla problem är ur världen.

   Hur den nyvunna nykterheten kommer att påverka mig beror till stor del på hur jag själv kan anpassa mig till denna nya omständighet. Är jag beredd att dra mig tillbaka från den dominanta roll jag spelade under den tid då alkoholisten inte klarade av att ta sin del av ansvaret för familjen? Kommer jag att uppskatta hans engagemang i AA och att han ständigt går på deras möten? Kommer jag verkligen att vara inställd på att samarbeta för att detta mirakel ska bestå och själv gå på Al-Anon – möten för att lösa mina känslomässiga problem?

Dagens påminnelse

   Jag vet att alkoholisten håller på att övervinna sitt tvångsbehov att dricka och att han växer i andlig och känslomässig styrka. Min uppgift måste vara att övervinna mina egna brister, så att vi tillsammans kan växa i andlighet. J

”När jag gjorde en personlig inventering, fann jag att det inte längre gick att skylla det onda i min själ, min rastlöshet och min känsla av otillräcklighet på min alkoholist. Jag ska acceptera och ta ansvar för min del av orsakerna till de problem vi har. Jag har lärt mig genom Al-Anon att många av problemen bottnar i min egen ofullkomlighet.”