Det är bara alkoholisten själv som kan erkänna sin sjukdom

 

29 november

 

   I ett av Al-Anons häften kan vi läsa följande provocerande uttalande: ”Alkoholproblemen i ett hem märks ofta tydligare på de anhörigas beteende än på alkoholistens.”

   Är inte detta en oundviklig konsekvens av våra upprörda känslor, vår förtvivlan och osäkerhet? Har vi inte bevisat det genom våra fruktlösa försök att överlista alkoholisten för att tvinga honom att sluta dricka och börja ta ansvar? Denna självpåtagna kamp för att kontrollera det okontrollerbara är verkligen inte förnuftig!

   När vi upplever effekterna av att leva efter Al-Anons program och ser de mirakulösa attityd-förändringarna hos våra Al-Anon – vänner, kan vi tacksamt konstatera att också vi gör framsteg i våra relationer.

 

Dagens påminnelse

   När jag ser vilka framsteg jag har gjort, förstår jag att många av mina tidiga vanor och reaktioner behövde förändras och ersättas med mognare beteenden. Den enda möjligheten att förbättra mitt liv är att utveckla mina känslomässiga kvalitéer.

 

”Det mesta jag åstadkom i vredesmod och frustration gjorde bara allting värre. Nu lär jag mig att släppa taget.”

 
 
 
 
 
 Jag vet ju att det inte går att tvinga en akoholist att bli nykter. Eftersom jag själv har den här sjukdomen, så mins jag att jag kunde ricka till trots, för alla ville att jag skulle sluta dricka.Jag vet det att jag aldrig kan tvinga någon annan att sluta dricka. Fast jag kan uppmärksamma den vän eller anhöriga att hen dricker för mycket. Hen kan fråga hur jag har gjort, och kanske göra så som jag har gjort. Men det är helt upp till personen själv i fråga.

Kommentera här: