Ja det här hade jag inte klarat av själv.

AA-tanke för dagen. 27 februari.

Det första vi gjorde när vi kom in i AA var att erkänna att vi inte kunde göra något åt vårt supande. Vi erkände att spriten hade fått oss på knä, och att vi var hjälplösa mot den. Vi hade aldrig något val om vi skulle ta det där glaset eller inte. Det blev alltid så att vi tog det. Och eftersom vi inte kunde göra något åt det själva, lade vi hela vårt spritproblem i Guds händer. Vi överlämnade alltsammans till kraften starkare än vi själva. Och nu har vi ingenting mer med det att göra, utom att lita på att Gud tar hand om problemet åt oss.
Har jag gjort det, ärligt och fullt ut?

Att begrunda.

Nu är det tid för min själ att komma i berörning med Guds ande. Jag vet att känslan av andlig berörning är viktigare än all förnimmelse av materiella ting. Jag måste söka en tystnad av andlig berörning med Gud. Bara ett ögonblicks kontakt, och all livets feberaktiga oro viker ifrån mig för att betjäna andra. Guds berörning är en läkande kraft av stor verkan. Jag måste känna den berörningen och uppleva Guds närvaro.

Dagens bön.

Jag ber att den förbittring, oro och fruktan som rasar inom mig ska ebba ut till ett intet. Jag ber att jag i stället ska få erfara hälsa, glädje, frid och sinnesro.



För jag vet att i hela min uppväxt så har jag bara försökt att fly. Jag orkade inte se alla konsekvenser som jag skapade. Jag var en väldigt rädd person.
Jag är fortfarande rädd fast i dag så flyr jag inte i från min rädsla.
Det jag är rädd för måste jag möta och veta att Gud gör det till det bättre.

 

Kommentera här: