Ingen ekonomisk tvång
|
Dagliga Reflektioner 28 februari. VA, INGEN ORDFÖRANDE. När man säger dem att vår sammanslutning inte har någon ordförande med auktoritet att styra, ingen kassör som kan påbjuda att någon som helst avgift ska betalas... då förvånas våra vänner och utropar: "Så kan det helt enkelt inte vara ! " När jag till sist tog mig fram till AA kunde jag inte tro att det inte fanns någon kassör som kunde "påbjuda att avgifter skulle betalas". Jag kunde inte föreställa mig en organisation som inte krävde penningbidrag i utbyte för sina tjänster. Det var min första och dittills enda erfarenhet av att "få någonting för ingenting". Eftersom jag inte kände mig utnyttjad eller lurad av de där människorna i AA, kunde jag nalkas programmet utan förutfattade meningar, med ett öppet sinnelag. De ville inte ha något av mig. Vad kunde jag förlora? Jag tackar Gud för visheten hos de tidiga grundarna, som så väl kände till alkoholistens motvilja mot att bli manipulerad. |
Ja fast kassörer har vi eftersom även jag har vart det i en grupp, klart att även vi har utgifter som alla andra har ute i samhället. Fast jag vet med mig att har jag inga pengar så har jag ändå rätt att gå på ett möte.Det är ingen som utestänger mig. Allt beror helt på frivillig basis.
Om det är någon som går på en massa möten utan att lämna någon slant någon gång så är erfarenheten den att när han eller hon väl är medveten om programet så kommer den personen att börja lämna frivilliga bidrag. Det är bara en tidsfråga innan han, hon blir så frisk att de börjar förstå.