En liten grupp
3 juli
Steg sju
"ödmjukt bad vi Gud att ta bort våra brister. ”BRB p217
När vi börjar finna fred i ACA lyssnar vi på när hjulen blir knäckiga och lär sig att knyta och lära sig att söka lämplig hjälp och veta att vi inte behöver göra det ensam. Vi ser vår högre kraft överallt vi går, speciellt i människorna runt oss i våra möten.
Vi är inte längre rädda Våra brister tas bort och de definierar oss inte längre. Vi är inte en samling av fel. Vi inser att återhämtning är en process - att det inte finns något hinder till mållinjen.
Men vi tar inte den långsamma vägen heller. Vi har tillnyktrar upp till den grymma verkligheten av effekterna av dysfunktion i våra familjer och har bestämt att vi är ute av deras spel. Det betalar inte längre utdelningar. Vi har varit på den andra sidan så länge och vi vill helt enkelt inte vara där längre. Det sätt vi relaterade till världen fungerar inte längre.
Vi ser resultaten av våra ansträngningar i återhämtning, och vi gillar oss bättre eftersom vi tillåter processen att fungera inom oss. Vi börjar attrahera friskare människor och lämnar de dysfunktionella relationerna som inte visar något löfte. Det finns inget bättre än den här nya känslan när vi flyttar in i framtiden. Vi går ut ur dimma av dysfunktion mot vilka vi verkligen är.
På denna dag kommer jag att fortsätta på denna resa för att arbeta med min högre kraft för att avlägsna mina brister. Jag väljer att vara frisk
Det är ju inte mitt fel att det inte kom någon till mötet i går. Jag var ju där och läste den sjunde traditionen. Vi är ju 0 taxerad förening så vi betalar bara kaffet där. Vi sitter i Nya Rågsveds Folkets Hus på tisdag kvällar och söndags förmiddagar. Ja jag sitter ju där. Fast det är inget kul att sitta där själv. Som vuxet barn kan jag ju ibland undra om det är på grund ut av mig som ingen kommer. Fast sådana tankar får jag slå väck. Behöver tänka på att jag duger så som jag är. Jag kommer att sitta på folkets hus på söndag halv ett igen. Hoppas på att någon är hemma på semestern. Själv går jag inte på semester förens om ett par veckor. I värsta fall så får vi lägga ned gruppen eller göra ett sommar uppehåll. Fast jag har ju inga semester-planer. Vi får se vad som kommer att ske då. Jag tar bara en dag i taget. Men det skulle ju vara tråkigt om jag inte skulle vara där och det kommer någon som verkligen behöver hjälp och det inte finns något möte.Det var jag som startade upp mötet förra året, så jag käner ett litet ansvar att det ska finnas ett ACA möte i förorten som jag växte upp i.