Han hör och vet allt!
|
30 juni
”Jag var ute och gick i skogen en dag och blev överraskad av en barnröst. Jag följde ljudet och försökte förstå vad han sa. Jag fick syn på en pojke uppflugen på en klippa och insåg varför hans ord verkade meningslösa: han upprepade alfabetet. ´varför läser du alfabetet så många gånger?´ frågade jag. Han svarade: ´Jag läser mina böner. 'Jag kunde inte låta bli att skratta. ´Böner? Allt jag hör är alfabetet. 'Tålmodigt förklarade barnet: ´Jo, jag kan inte alla ord, så jag ger Gud bokstäverna. Gud vet vad jag försöker säga.´” För många år sedan, när min farmor berättade den här anekdoten, betydde den inte så mycket för mig, men det andliga liv jag fått i Al-Anon har gett den en ny mening. I dag påminner den mig om att bön är till för mig, inte för Gud, som vet vad jag går igenom utan att behöva få det förklarat för sig. Med min bön säger jag att jag är villig att ta emot hjälp. Avsikten med mina böner kommer ifrån mitt hjärta, inte från mina ord.
Dagens påminnelse Bön är min mest personliga form av kommunikation. Jag kan be medvetet genom att tänka, skriva, skapa, känna och hoppas. Antingen jag går djupt in i mig själv eller vänder mig utåt mot naturens majestät är det bönens anda snarare än dess form som räknas. I dag ska jag låta mitt hjärta tala.
”Gud möter mig där jag är … Om jag är bara villig, kommer Han till mig.” As We Understood |