Kan berätta hur jag har gjort!



AA-tanke för dagen 31 augusti.

 

”Gå och besök blivande AA-medlemmar medan de fortfarande är nervösa. De kanske är mera mottagliga när de är deprimerade. Träffa dem om möjligt ensamma. Berätta för dem så pass mycket om dina egna dryckesvanor och erfarenheter att de känner sig uppmuntrade att tala om sig själva. Om de vill tala, så låt dem göra det. Om de inte är meddelsamma, så prata om det elände som spriten har förorsakat dig, men utan pekpinne, var noga med att inte moralisera eller föreläsa. När de förstår att du vet allt om spritsvängen, så beskriv dig själv som alkoholist och tala om hur du fick klart för dig att du var sjuk.”

Är jag beredd att berätta om mig själv för blivande AA-kamrater?

 

Att begrunda idag.

 

Försök att inte hänge dig åt kritik, klander, hån eller fördömande av andra när du försöker hjälpa dem. Hur goda resultat du får av ditt hjälparbete, beror på din egen självbehärskning. Om du inte håller dina känslor i strama tyglar, kanske du rycks med av ett tillfälligt, naturligt behov av att kritisera eller klandra. Du bör stå på en fast grund av andligt liv, som gör dig uppriktigt ödmjuk, om du verkligen ska kunna vara andra till någon hjälp. Gå varsamt fram mot dem, och var hård mot dig själv. Så kan du vara till mest nytta för att lyfta upp en förtvivlad själ.

 

Dagens bön.

 

Lär mig undvika fördömanden och kritik, att alltid bygga upp andra medmänniskor i stället för att riva ner dem.

 
Ja i kväll så blir det Al-Anon vuxna barn, Jag växte upp i den sjukdomens spå. Likt förbannat så tog jag efter deras drickande. Jag går på Al-Anon vuxna barn för att prata om min egen uppväxt, och inte om mit egna drickande. Fast jag vet ju att jag söp många gånger med farsan. Men han blev själv nykter tre år efter att jag själv blev det. De som har den här sjukdomen, kan gärna komma och be om hjälp. Jag kan inte få dem nyktra, det kan det bara själva. När de väl erkänner sin sjukdom. Jag kan bara berätta hur jag själv har gjort.
 
 
 
 

Kommentera här: