Har ju missat min ungdom.
30 september
Det var en gång en man vars älskade hustru förändrats från att ha varit en liten charmerande kvinna när han gifte sig med henne, till ett uppsvullet fyllo. Hon led av en sjukdom som kallas alkoholism, men det förstod ingen av dem. Han var alltid arg och frustrerad eftersom han inte kunde få henne att sluta dricka. Ju mer han försökte, desto sämre mådde hon och desto mer drack hon. Hon var fylld av skuld och självförebråelser för att hon överlät allt åt honom. Han fick se till att barnen kom till skolan, handla, laga mat och städa. Så en dag berättade någon för honom om Al-Anon. Även om han visste att hans fall var hopplöst tänkte han att han skulle pröva att gå dit i alla fall. Efter hand som han läste, ställde frågor på mötena och lyssnade, upptäckte han att han kunde få visst perspektiv på sin egen situation. När han förstod att hans fru led av en sjukdom – alkoholberoende – slutade han att anklaga sig själv för att inte kunna kontrollera henne. Han förstod att barnen var arga på honom för att han alltid var tvär och oresonlig. De älskade sin mamma för att hon aldrig bannade dem och de förstod instinktivt att hon var sjuk. Han började ta hänsyn till sina egna behov av vila, ro och tid för avkoppling och skaffa sig en hushållerska som kunde ta över hushållsgöromålen Han genomförde många förändringar, framför allt i sitt förhållningssätt till alkoholisten. Efter att ha försökt göra uppror och motstånd förstod hustrun att hon behövde få hjälp och en dag bad hon sin man att ta henne till ett AA-möte. |