fredlig

Var morgon ny. 31 januari.

Kvinnan får inte bara acceptera, hon måste utmana. Hon får inte låta sig skrämmas av det som har byggts upp runt omkring henne, hon måste hysa aktning för den kvinna inom henne, som kämpar för att få komma fram.

Viljan att mogna, att ha en plats i sina vänners liv, att veta att man har betytt något för andra, den är sund och nödvändig om man ska känna sig som en helgjuten människa. Driften att gå vidare, att ta itu med gamla problem på ett nytt sätt, den har skänkts oss av Gud.
Meningen med vårt liv hittar vi om vi följer den vägvisare som leder oss mot nya horisonter, kanske nya vänner, kanske till och med nya platser. Den vägvisaren kan vi lita på. Den kan vi hysa aktning för. Den kommer inte att leda oss på villovägar, under förutsättning att vi inte försöker leda den. Alla har vi något att ge här i livet.
I åratal har många av oss bromsat denna inre drift av rädsla, men som tur är har den inte övergivit oss. Att vara människa är att bära på en ständig önskan att bli något mer än man är. Rädslan dyker upp ibland, men för var gång vi lyckas övervinna den känner vi framgångens sötma. Vi vet att det finns en mening med vårt liv.

Behovet att utvecklas, att förändras, att påverka omvärlden, det tillhör det som Gud vill med oss. Jag ska lyssna på denna drift, jag ska låta den vägleda mig.