fredlig

AA-tanke för dagen 11 april.

I alkoholistvärlden leder alltid ett glas till många fler, och du kan inte sluta förrän du är helt borta. Och morgonen därpå börjar det om igen på ny kula. Till slut hamnar du på sjukhus eller i fängelse. Du förlorar ditt jobb. Ditt hem splittras. Du råkar ständigt i trassel. Du åker runt, runt på karusellen och kan inte stiga av. Du springer runt, runt i ekorrburen och kan inte ta dig ut.
Är jag övertygad om att alkoholvärlden inte är något trevligt ställe för mig att leva i?

Att begrunda idag.

Jag måste lära mig självdisciplin. Jag måste försöka att aldrig ge efter på någon enda punkt som jag redan har erövrat. Jag får inte ge mig hän åt grämelse, hat, fruktan, övermod, begär eller skvaller. Även om min självdisciplin skulle leda till att jag inte längre kan umgås med människor som saknar denna form av självbehärskning, så vill jag inte desto mindre framhärda. Jag kanske har en annan livsstil och andra normer än somliga andra. Jag kanske drivs av andra motiv än de. Men jag vill ändå försöka leva som jag tror att Gud vill att jag ska leva, oberoende av vad andra tycker.

Dagens bön.

Jag ber att jag ska vara en förebild för andra i mitt nya sätt att leva. Jag ber att jag ska kämpa vidare trots alla svårigheter.

Ja jag vet hur min sjukdom ser ut. Säkert skulle jag kunna gå ut och ta ett glas öl, fast då hade jag satt i gång en process som bara går nedåt. Det kommer då att sluta med antagligen ett dårhus eller ett bårhus.
Självdisciplinen är något som jag har ett väldigt problem med. Så som att städa och ha det snyggt omkring mig, eller att ha en disciplin att skriva på boken. Jag har ju sagt att jag skulle behöva skriva en sida om dagen. Men jag klarar inte ut av det. Alltid kommer det något annat i mellan.
Jag har inget problem med att umgås med sådana människor som kan dricka normalt. Om de inte kan dricka normalt så kan jag berätta hur jag gjorde för att bli nykter. Fast då måste de själva vilja bli nyktra.