Pekar du mot någon så pekar tummen mot dig själv
|
Dagliga Reflektioner 11 april. ATT SLUTA KLANDRA. Det tog ofta lång tid att inse hur starkt vårt obalanserade känsloliv påverkade vårt handlande. Vi märkte det snart nog hos andra men bara långsamt hos oss själva. Först och främst måste vi medge att vi själva hade många sådana brister, även om upptäckten var smärtsam och förödmjukande. När det gäller andra människor måste vi sluta upp att klandra dem både i tal och tanke. När jag gjorde mitt Fjärde steg enligt vägledningen i Stora boken, såg jag hur min bitterhetslista fylldes av mina fördomar och mitt klander mot andra för min oförmåga att lyckas och leva upp till mina förutsättningar. Jag upptäckte också att jag kände mig annorlunda därför att jag är svart. När jag fortsatte arbeta med steget, insåg jag att Jag alltid hade druckit för att befria mig från dessa känslor. Det var först när jag nyktrade till och arbetade på min självrannsakan som jag inte längre kunde klandra alla andra. |
Ja när jag höll på med mitt fjärde steg så sa min sponsor som tyvär är ur tiden att när jag harmas mot någon så pekar tummen mot dig själv. Det stämmer förbannat väl. Jag kn tycka illa om någon för att han eller hon gör på något sätt, fast i nästa stund så gör jag på samma sätt.
Jag mins på vissa möten som bara är 1 timma långt så var det en kille som delade i 45 minuter så vi andra bara fick en kvart att dela på. Då blev jag ilsken, men sedan när jag är på något möte kan jag själv dela långt och egoistisk som jag är inte har tänkt på de andra.Så jag harmas oftast mot mig själv.
Harma är att tycka illa om någon eller något så som jag har uppfattat det.