Vill inte ta det första glaset i dag
2 februari
AA-tanke för dagen.
Vi tyckte det var härligt med de första glasen vi drack, innan vi blev bedövade av alkoholen. För en stund verka världen ljusare och gladare. Men hur var det med de svikna föresatserna, den förfärliga depressionen morgonen efter? I AA upplever vi en verklig lyckokänsla, inte en falsk upprymdhet utan en sann känsla av tillfredsställelse med oss själva, självrespekt och en vänlig inställning till omvärlden. Vi upplevde en sorts glädje och nöje i att dricka. För en stund tyckte vi att vi var lyckliga. Men det är bara en illusion. Baksmällan dagen därpå är allt annat än ett nöje.
Känner jag verklig glädje och lugn och frid i AA?
Att begrunda.
Jag vill öva mig i kärlek, ty brist på kärlek spärrar vägen. Jag ska försöka se det hos alla människor, som jag tycker om och också dem som irriterar mig och är mig motbjudande. De är alla Guds barn. Jag vill försöka ge kärlek; hur kan jag annars leva i Guds ande varifrån ingenting kärlekslöst kan komma? Jag ska försöka vara vän med alla människor, ty ju mera kärlek jag ger ifrån mig, desto mera kommer jag själv att få.
Dagens bön.
Jag ber att jag ska göra allt jag kan för att älska andra, trots deras många fel. Jag ber att jag ska bli älskad så som jag själv älskar.
Jag får inte glömma hur det var under min tid som en aktiv alkoholist. Jag hade kanske roligt ett par gånnger under min berusning, fast desto fler gånger, så slutade det illa. Jag får inte glömma dem gånger som jag vaknade upp med all ångest. Törstig efter nästa fylla. Bara vilja fly i från allting. Jag är glad över att jag hittade AA och att jag nyktrade till 1997 med hjälp ut av AA. Runt 2000 så hittade jag en sponsror som rekomenderade Joe McQ:s bok The Step we took. Jag försöker nu mera att översätta den. Allt för att bibehålla min nykterhet. Jag brukar lägga den på min slutna blogg ejfull.se