Mina rädslor

 

 

 

Var morgon ny 2 juni

Jag har kommit underfund med att alla mina problem i tillvaron beror på att jag är så rädd och förkrympt inombords. – Angela L. Wozniak

 

 

Vi skapar problem för oss själva genom att tro att vi måste vara bättre än vi är. Vi tror inte att vi räcker till för de uppgifter vi har framför oss, vi är rädda för att andra ska vara mer tilldragande, och för att våra vänner ska tycka att vi är tråkiga.
Rädslan hämmar oss. Vi vågar engagera oss helhjärtat i de upplevelser som ska hjälpa oss att utvecklas. När vi backar ur för att inte riskera att misslyckas, har vi valt ett annat slags misslyckande: vi misslyckas med att ta för oss allt vi kan få av livet, och att vara allt vi skulle kunna vara. Våra erfarenheter kan hjälpa oss till större självförtroende. När vi backar ur, fastnar vi i den tillvaro som vi måste ta oss ur.

Jag ska inte vara rädd för det som verkar svårt i dag. Jag kommer inte att råka ut för någonting som jag inte klarar av eller som inte hjälper mig att utvecklas. Min inre kraft hjälper mig igenom allt.

 

 
 
Ja rädslan är mitt största problem, det var därför jag började att dricka. På grund ut av min rädsla. Jag var rädd för att inte duga. I dag så vet jag att jag duger så som jag är. Det var därför jag skapade gruppen Duger som jag  är. Jag är ju sjuk i alkoholism, fast nykter sedan 1997. Fick även en hjärnskada på grund ut av konsekvenserna ut av mitt missbruk. Jag har lärt mig att ja jag vet att jag kan ha många problem, men för den skull är jag inte värdelös. Jag klarar inte allt, så som att springa. Jag kan springa ett par steg, men sedan tar det stopp. Även det kan bero på rädslan för att ramla. Det beror på min hjärnskada, jag har dålig balans. Så jag ska inte springa Stockholm marathon som går av stapeln i dag.
Klart att jag är rädd för mycket. jag mins att när jag höll på med det fjärde steget. Det var när jag hade en sponsor. Jag sa först att jag inte var rädd för någonting. Jag hade ju redan råkat ut för det hemskaste som någon kan råka ut för genom den (obs stark bild) svåra misshandeln 1995. Ändå är jag inte rädd om jag ser ett gäng skinnheads. Men jag är rädd för att göra fel, eller göra bort mig. Rädd för att bli illa omtyckt. Jag vill duga så som jag är. Har lärt mig att gå i mot mina rädslor.
 

Kommentera här: