Att jag förstörde min ungdom

26

juni

 

Just idag förlåter jag en ovän.

Egentligen behöver vi varken be Gud om hjälp eller förlåtelse. Vi är redan burna och för-låtna. Gud är redan på vår sida, vår bästa vän och vår största suporter. Det är vad det vackra och nästan bortglömda ordet nåd betyder. Vad vi däremot behöver göra är att försöka för-medla den kärlek och nåd, som redan vilar över våra liv, vidare till andra.

 

Vad har jag svårt att förlåta mig själv för?


 

 
Och alla de unga åren som jag hade, när jag missbrukade alkohol och andra droger. Att jag inte var mer intresserad ut av skolan och utbildade mig. Fast jag förlåter han som misshandlade mig 1995, eftersom jag själv var väldigt provocerande. Jag var berusad och drogpåverkad. Jag har inte så många ovänner. Undrar om jag har någon över huvudtaget.

Kommentera här: