Tänk på nuet
|
10 januari
Om jag skulle kräva tillbaka alla minuter, timmar och dagar som jag har offrat på oro och rädsla, skulle jag nog förlänga mitt liv med flera år. När jag hemfaller åt oro öppnar jag en Pandoras ask av skrämmande bilder, Paranoida röster och skoningslös självkritik. Ju mer jag ägnar mig åt detta mentala sprakande, desto mer förlorar jag fotfästet i verkligheten. Då kan inget nyttigt uträttas. För att bryta den onda cirkeln av oro och rädsla lär jag mig att fokusera på ögonblicket precis nu. Jag kan vända mig ifrån destruktiva tankar och i stället koncentrera mig på synintrycken och ljuden omkring mig: Ljus och skuggor, jorden under mina fötter, vardagslivets puls – allt som utgör här och nu. Dessa bitar av verklighet hjälper till att rädda mig från alla ”tänk om” och ”borde” genom att förankra mig i nuet. Bön och meditation, slagorden och telefonsamtal till Al-Anon – vänner är andra källor till sinnesro som för mig tillbaka till detta ögonblick. När jag stänger ute bruset är jag mer mottaglig för min Högre Makts vilja och därför mycket mer i stånd att arbeta mig igenom svåra perioder.
Dagens påminnelse
Den här dagen är allt jag har att arbeta med, och den är allt jag behöver. Om jag frestas att oroa mig för morgondagens bekymmer, ska jag vänligt leda mina tankar tillbaka till den här dagen.
”Det förflutna har flugit sin kos. Den kommande månaden och året existerar inte. Det enda vi har är nuets lilla punkt.”
Mahmud Shabistari |
Ja jag måste verkligen leva i nuet. Jag är en sådan person som brukar tänka så som "Tänk om?" Tänker alltid och ser det värstaSceneriet framför mig. Det är för att om dit inte händer så kommer jag inte bli besviken. Jag brukar även tänka så som så här. " Det kunde ha vart värre", Jag kan ju ha mycket problem med dem konsekvenser som jag fortfarande kan lida ut av, efter den svåra misshandeln jag råkade ut för 1995. Fast jag måste ändå försöka leva i nuet. Fast nykomlingar som jag träffar som inte känner mig kan ju tycka att jag verkar konstig. Ja jag kanske är lite konstig, fast om de störs på mig så får det gärna säja till om vad de störs på. En del kan jag kanske ändra på andra inte.
Ja jag är ju väldigt orolig över vad andra ska tycka om mig. Jag är ändå bara jag. En del kan jag ändra på andra saker kan jag ha svårare för. Jag måste lära mig att fokusera på det här med "här och nu". Måste öppna ögonen och se mig omkring, lära mig att lyssna på andra. Inte bara vara i mig själv. Komma ut ur min egna bubbla. Fast mycket beror nog på rädsla att känna mig udda eller uttittad. Jag vill vara som alla andra, fast ändå vara så som jag själv är. Jag duger så som jag är.