Mitt sanna jag

 
 
 
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

11 augusti

 

Sanna jag

"Även om det inre barnet eller det sanna jaget kan vara gnistan av vår kreativitet, måste vi också komma ihåg att barnet är en djup del av oss själva." BRB p. 303

Många av oss har fördjupat en förståelse för vårt sanna jag, väcker vårt inre barn och uttrycker vår kreativitet i hopp om att lindra oss från lidande. Ändå står vi inför ett hinder - en ihållande och hård självbedömning som vi inte kan tyckas sluta. Detta underliggande tänkande tvingar oss att fortsätta dysfunktionella och beroendeframkallande beteenden. Vi undrar varför vi inte kan komma ifrån under den här "förbannelse" som sabotage och realisera löftet om vårt sanna jag.

Vi lär oss i ACA att komma i kontakt med och känna smärtsorgenen hos de djupt skadade delarna av oss själva för att det sanna jaget ska blomstra. Vi har undvikit detta i åratal, vanligtvis omedvetet, och vi har lidit av konsekvenserna av denna undvikande. Vi kommer att se att vi inte kommer att njuta av uppfyllelsen av att leva som vår sanne själ tills vi står inför och blir fria från de sårade delarnas råttor från barndomen.

Med hjälp av vår högre kraft, och stöd från våra medresenärer, övar vi en mild och gradvis process för att skala av löken för att hitta kärnan i vår smärta och paradoxalt nog att hitta glädjen i vårt sanna jag. Det är en levande process som är unik för vart och ett av oss, men vi stöds i ett enhetligt tillvägagångssätt som samordnar stegen, vår högre kraft och vårt inre barn.

På den här dagen har jag modet att möta vad som är nödvändigt så att jag kan förverkliga löftet om mitt sanna jag.


Ja det här är en översättmimg som jag har gjort i från "STRENGTHENING MY RECOVERY" (Stärka min återhämtning) Jag har en annan blogg  som jag skriver i varje dag om det. I den här bloggen, fredlig skriver jag om allt möjligt. Jag tror att jag har gått min egna väg hela tiden, fast tyvärr så gick jag fel väg. Jag började själv att missbruka alkohol. Fast jag blev nykter 1997 och ett par år senare, så funderade jag på hur det kom sig att jag blev en alkoholist. Då började jag att se på mig själv och min uppväxt. Jag ville veta hur min uppväxt hade vart. Jag hade ingen dålig uppväxt, jag har hört många som har haft det mycket värre. Själv blev jag aldrig slagen eller svalt, utan vi hade mat på bordet. Fast det var många kränkande ord och ett kärlekslös uppväxt.

 

Kommentera här: