Min tonår

6 augusti

När min hemmagrupp startade ett Alateen-möte, blev de två yngsta Al-Anon – medlemmarna tillfrågade om de ville bli sponsorer. Jag var den ena. Gruppen tänkte att vi kunde relatera bättre till ungdomarna, eftersom vi var närmare dem i ålder. Jag gillade inte ens tonåringar, men min sponsor hade lärt mig att alltid tacka ja till serviceuppdrag.

   En fantastisk, och ibland plågsam, resa väntade mig. Snart insåg jag att jag inte alls ogillade tonåringar – jag var bara rädd för dem. De flesta av mina rädslor kom sig av att jag aldrig tillåtit mig själv att vara tonåring, så det kändes som om jag inte förstod dem. Jag tillbringade mina tonår med att gömma mig för världen och från det kaos som min mors alkoholism skapade. Jag umgicks inte med kompisar, dejtade inte, jag gjorde inte ens uppror. Jag bara gömde mig.

   Att nu varje vecka lyssna på unga människor som fortfarande försökte hantera sina föräldrars alkoholism gjorde att alla de känslor som jag hade gömt mig för blossade upp igen. Efterhand som jag fortsatte att sponsra ungdomarna och alltmer kom i kontakt med mina egna känslor, gav Al-Anon mig styrkan att ärligt möta min egen barndom, och förstånd att se andra alternativ än att isolera mig.

På kort tid gick jag igenom många förändringar. Mitt beteende liknande på många sätt en tonårings. Jag ifrågasatte allt! Lyckligtvis var den känslomässiga berg- och – dalbanan kort. Tack vare den försenade resan genom mina tonår har jag i dag en mycket bättre uppfattning om vem jag är. Jag vet inte hur mycket jag hjälpte Alateen-medlemmarna, men jag vet hur mycket de hjälpte mig.

Dagens påminnelse

Möjligheten att växa kan komma från de mest omfattande håll. Det enda jag egentligen behöver är villighet, mod och ett öppet sinnelag.

”Alateen tillåter mig att spola tillbaka bandet till mina egna tonår.”

                                                                                                                    A guide to Alateens Sponsorship


 

Ja jag funderar på hur min egen tonår va. Ja jag gjorde som mina föräldrar jag flydde in i alkoholen. Försöker att tänka efter, allt sket sig när kuratorn och min mamma kom in i mitt klassrum och sa att jag skulle byta klass. Fast då, hade jag inte hunnit bli tonåring. Jag var tolv år nere i Bäverdalsskolan. Blev först förflyttad till Hagskolan, som senare lades ned och så Hagsätra skolan. Sedan fick jag chansen att åka upp till ett pojkhem uppe i funäsdalen, eller jemet låg i Bruksvallarna, men jag gick i Funäsdalsskolan. Även där i från rymde jag och hamnade till slut i Rågsvedsskolan.

Då hade hade jag börjat att dricka, och flydde in i alkoholen, jag gjorde precis så som den övriga familjen gjorde. Även jag hade sjukdomen alkoholism. Jag försöker ju skriva på en bok som startar under den tid som jag blir myndig. Alltså i från 1983, då jag började en barnskötar linje. Arbetade även som barnpojke på ett kollo som jag för övrigt också hade gått på i tolv års ålder. Den låg på Blidö och hette Haraldsgård. Det har nu mera blivit vandrarhem. Nej jag måste ha vart yngre än tolv år när jag själv var där. Jag har vart på så många kolonier under min barndom. Jag var aldrig hemma under min barndom på sommrarna. Först var jag på sommarhem, och sedan när jag blev äldre så blev det kollo.

Nej i dag så är det första arbetsdagen efter semestern, det är därför jag är uppe så här tidigt. Nej äta frukost och göra sig i ordning för första dagen på jobbet.

Kommentera här: