fredlig

 

Sannolikt har vi problem hemma. Kanske är vi insyltade med kvinnor på ett sätt som vi inte skulle vilja ha utbasunerat. Vi betvivlar att alkoholister i grunden är så mycket värre än andra i det här avseendet. Men drickandet komplicerar verkligen sexrelationerna i hemmet. Efter några år med en alkoholist blir en hustru utsliten, förbittrad och föga medelsam. Hur skulle hon kunna bli någonting annat? Mannen börjar känna sig ensam och tycka synd om sig själv. Han börjar se sig om på nattklubbar eller liknande ställen efter någonting utöver alkohol. Kanske har han en hemlig och spännande affär med "flickan som förstår". I rättvisans namn måste vi säga att hon kanske förstår, men vad ska vi göra åt en sådan sak? En man som är inblandad på det sättet känner sig ofta mycket ångerfull emellanåt, särskilt om han är gift med en lojal och tapper kvinna som bokstavligt talat gått genom helvetet för hans skull.

   Hurdan situationen än är, måste vi vanligen göra någonting åt den. Ska vi berätta för vår hustru, om vi är säkra på att hon inte  vet någonting? Inte alltid anser vi. Om hon mer allmänt vet att vi har varit vilda, bör vi då ge henne en utförlig redogörelse?

---

Jag har inga problem hemma, fast jag dricker ju inte längre. När jag var aktiv, så var jag inte otrogen. Jag var ju inte tillsammans med någon när jag var aktiv. De tjejer jag hade under mitt aktiva tid, blev rätt trötta på mitt drickande och lämnade mig. Jag hade svårt att skaffa tjejer, för att jag var en rädd människa. Det var därför jag söp. Mycket på grund av all min rädsla. I dag slipper jag att dricka och mår bra ut av det. Jag är glad över att jag slipper dricka och ljuga längre. Vill inte dricka och fly längre.