fredlig

OUPPHÖRLIG SJÄLVRANNSAKAN.

 

Fortsätt att vakta på själviskhet, oärlighet, bitterhet och rädsla. När dessa känslor sticker upp huvudet, ber vi genast Gud att avlägsna dem. Vi diskuterar dem omedelbart med någon och ber om förlåtelse så snart som möjligt, om vi gjort någon illa. Sedan vänder vi resolut tankarna mot någon vi kan hjälpa.

(ANONYMA ALKOHOLISTER, sid 79-80)

 

Att genast erkänna felaktiga tankar eller handlingar är en svår uppgift för de flesta människor. För en tillfrisknande alkoholist som mig är det mycket besvärligt eftersom jag är så benägen för självupptagenhet, rädsla och stolthet. Den frihet AA-programmet ger mig blir ännu rikligare, om jag oavbrutet rannsakar mig själv och erkänner och accepterar ansvaret för mina felsteg. Då kan mina insikter i ödmjukhet växa sig starkare och djupare. Min villighet att erkänna när felet är mitt underlättar min fortsatta tillväxt och gör mig mer förstående och hjälpsam mot andra.

---

Jag vet att jag är mycket egocentrerad, men jag försöker inte vara egoistisk. Det är skillnad på att vara egocentrerad och egoistisk. Jag vill att de mesta ska kretsa runt mig, både på ont och gott. Om någon gör fel så kan jag själv känna mig skylldig, fast jag inte har någonting med det att göra. Jag vill inte vara självisk, fast jag vill ju ändå ha mycket uppmärksamhet. Jag får inte heller vara oärlig mot mig själv. Även min bitterhet kan dyka upp då och då, att jag inte duger så som jag är. Att det är synd om mig som råkade ut för misshandeln 1995. Att jag blev en alkoholist. Fast allt det där berodde ju på att jag hade sjukdomen alkoholism.

 

Varje kväll får jag försöka gå igenom det tionde steget och det gör jag genom att använda både ACA och Al-Anons program. Eftersom jag är sjuk i både alkoholism och även i medberoende. Så jag får se upp att inte falla dit i självömkan eller flyktkänsla denna dag som är fredagen den trettonde. De ska ju vara en otursdag, fast för mig är det bara en fredag som känns skönt att det är slutet på denna vecka.