Barns funderingar på framtiden

11 maj

Jag vet inte vad jag ska bli. Det beror på min levnadsstandard.

                                                                                                                    MARTIN, 9 ÅR


Ja barn kan verkligen vara gulliga. Ja visste jag själv vad jag ville bli i den åldern? Jag var nog bara ute och busade på den tiden. Då gick jag i trean i lilla snösätra skolan. Som nu mera är dagis, kommer knappt ihåg någonting i från den tiden. Fast jag var nog rätt busig eftersom jag i fyran eller femman fick byta skola. Det var då raset började. Ja min levnadstandard var ju inte den bästa. Det är väl därför jag är vaktmästare i dag, fast jag är vaktmästare på en arbetsplats som jag stormtrivs på. Det är till och med att jag ibland kan längta till att få gå till jobbet.

 

Jag arbetade med barn innan jag kom till den här arbetsplatsen. Fast tyvärr så var alkoholen starkare än mig på den tiden. Alkoholen höll till och med på att ta mitt liv. Ja konsekvenserna på mitt drickande. Fast det var 1995 och nu är jag tillbaka på mitt arbete igen. Texten ovanför är tagen ur boken "Krokodiler talar inte svenska" av Unni Linndell. Där barn kommer med sina kloka kommentarer. Ja de kan verkligen vara lillgamla.

Kommentera här: