Jag duger som jag är

10 juni

 

När man börjar utforska sitt innersta hittar man något av värde, som letar sig ut mot cirkelns periferi. Där finns något av glädjen i nuet, något av friden och ron i det som är här, något av kärleken hos dig och mig, allt det som tillsammans utgör himmelriket på jorden. – G.F. Sear

 

Vi kanske har varit rädda för att utforska vårt innersta, rädda för att finna det tomt. Vi får kämpa hårt för att lära oss att tro på oss själva, för att inse att vi spelar en viktig roll i livets cirkel, den cirkel som innefattar allt liv. Men vi börjar lära oss det. Vi upptäcker rikedomar i vårt inre. Vi får hjälp av andra att upptäcka dem. Stunder av gemenskap med dem vi håller av och dem vi lär oss att hålla av, hjälper oss att hitta många rikedomar.

… Allt vi äger är här och nu. Vi är allt vi behöver vara – här och nu. I varje ögonblick är vi just sådana som vi behöver vara, om vi bara vågar blotta vårt sanna jag, vårt innersta, för varandra.

Det här programmet behöver det vi har att ge. Det blir värdefullare genom att vi bidrar med vårt innersta jag.

 

Idag ska jag blotta mitt innersta jag för dig.


Ja jag måste se mitt innersta, jag vet nu att jag duger så som jag är. Jag är inte bäst i någonting, utan jag är bara jag. Klart att jag kan ha problem med saker och ting. Jag vet att jag har en förvärvad hjärnskada. Eller riktigare sagt att jag har haft en. Jag har fortfarande sviter kvar ut av den. Men jag duger så som jag är.

 

Ja mitt innersta vad säger den om mig själv. Själv tycker jag att jag är slarvig och inte lyckas slutföra saker och ting. Men jag är endå envis, fast det gäller att jag gillar det jag gör. Jag måste lära mig att tro på mig själv. Jag är dålig på att tro på mig själv. Fast helt värdelös är jag inte.

Kommentera här: