Gå i mot sina rädslor
21
Augusti
Just idag läker livet mig.
Rädslan är ofta vår värsta fiende, det är viktigt att inte låta sig skrämmas i onödan. Det är vanligt att rädslan blir värre av något svårt vi har varit med om tidigare i livet. Men ett gammalt sår i oss, som ännu inte har hunnit läka, kan ha väldigt lite att göra med det som händer i våra liv just nu.
Vad är jag rädd för i onödan?
Att jag ska göra bort mig, och att alla ska skratta åt mig och tycka att jag är dum. Fast varför ka jag vara rädd för det? Jag vet att jag inte är perfekt. Jag har många skavanker, och jag har ju haft en hjärn skada, jag har fortfarande sviter kvar efter den. Fast som vuxet barn har vi lätt att tycka att vi inte duger som vi är. Klart att jag har mycket rädsla kvar, fast vad är det värsta som kan hända? Att jag dör, ja det har jag ju redan gjort, därav hjärnskadan jag fick. Att folk ska skratta ut mig, ja jag tycker ju om att vara rolig. Det ska vara roligt att leva och jag kan ibland skratta åt mig själv att jag är så larvig och inte vågar på saker och ting. Men som sagt, vad är det värsta som kan ske? Jag måste gå i mt mina rädslor ibland
I dag är det måndag och jag funderar på att gå till Farsta Al-Anon vuxna barn. Det var länge sedan jag var där, och jag skulle behöva lämna kretsprotokollet till AA i Farsta. Det är ju om kretsen ska vara kvar eller inte. Eller om vi ska lägga den vilande och starta den igen om den behövs och att det finns service villighet