Rädsla över att vara till besvär

25 oktober

 

Inte längre ensamma

Alkoholmissbruket hade gjort oss isolerade, även om vi omgavs av människor som höll av oss. När självsvåldet hade drivit bort alla och isoleringen blivit fullständig började vi spela kaxiga på billiga krogar. Och när också det misslyckades stod vi ännu mera ensamma.

Vi försöker finna känslomässig trygghet genom att vara antingen dominerade eller beroende av andra. Även om alla resurser ännu inte var helt uttömda och vi trots detta kände oss helt ensamma och övergivna så försökte vi ändå förgäves att finna trygghet genom någon osund form av dominans eller beroende.

För dem av oss som är sådana hade AA en alldeles särskild betydelse. Genom AA börjar vi lära oss att skapa riktiga relationer till människor som förstår oss, vi behöver inte längre vara ensamma!

TOLV OCH TOLV, s102

 


Jag är fortfarande mycket själv, fast det beror på att jag själv är så feg att jag inte vågar ta kontakt. Jag vill inte störa någon. Vill inte vara till besvär, mycket ut av min ensamhet beror på rädslor. När jag var yngre så var det många som var hos mig. Förjag hade ju en lägenhet, men jag kände mig ändå ensam. Jag hade ju aldrig någon tjej, och hade jag någon så söp jag bort den chansen. Har alltid kännt mig ensam, trots att jag växte upp i en stor familj. Med tre äldre bröder och senare tre yngre syskon. Men jag har inte haft sån bra kontakt med dem heller. Jag har jämt vart en sån inbunden person.

 

Fast i dag så vet jag att jag kan ta kontakt med många vänner. Fast jag är dålig på det, mycket beror på min egna rädslor. Att de ska tycka att jag är för påträngande, att jag stör dom. Fast jag borde veta att det bara är mina egna hjärnspöken. Jag måste lära mig att jag duger så som jag är.

Kommentera här: