Min egen tro

Dagliga Reflektioner 20 oktober.

LINDRING I FÖRVIRRINGEN.

För den som tappat bort trons väg ligger svårigheten i hans djupa förvirring. Han tror sig ha förlorat förmågan att känna någon övertygelse över huvud taget. Han kan inte uppnå ens en liten del av den tillförsikt som den troende eller agnostikern eller ateisten känner. Han är verkligen förvirrad. 
(DE TOLV STEGEN/DE TOLV TRADITIONERNA, sid 9-10)

 

Mina första år i nykterhet kämpade jag verkligen med gudsbegreppet. Ur mitt förflutna frambesvärjdes bilder som var tyngda av rädsla, utstötthet och fördömelse. Sedan hörde jag hur min vän Ed föreställde sig en Högre makt: När han var liten, fick han en kull valpar på villkor att han tog hela ansvaret för deras vård. Varje morgon hittade han de oundvikliga ”biprodukter” av valparna på köksgolvet. Trots allt besväret sa Ed att han aldrig kunde bli arg, för ”sådana är ju valpar”. Ed tror att Gud ser på våra brister och misslyckanden med ungefär samma förståelse och kärlek. Jag har ofta funnit lindring i min egen förvirring genom att tänka på Eds trygga gudsuppfattning.

 
 
 Jag är inte perfekt, fast jag duger ändå så som jag är. Så länge jag inte skadar någon annan så är det bra. Ja medvetet kanske ska tilläggas. Klart att jag kan ha skadat någon omedvetet. Funderar på min egen tro. Hur fann jag den. Ja jag började att tro på de som hade gått före mig. De som hade funnit sin nykterhet och som slipper att fly in i dimman varje dag. Alla de som pratar om sina egna bekymmer, och det är just genom att prata om dem som vi kan bli befriade i från dem. De är alla de här gemenskaperna som jag går på. Som kan få mig att må bättre.
Klart att jag fortfarande har en massa brister, fast jag måste ju upptäcka dem, för att kunna bearbeta och motverka dem. Få bort egoismen eller egocentreringen och inte bara tänka på mig själv.

Kommentera här: