27

 

februari

 

Just idag ska jag våga säga som det är till någon.

Problemet med helgon är att de är döda. Vi kan aldrig nå paradiset eller himlen här på jorden, men vi kan sträcka oss mot höjden och ana dess rymd och härlighet. För livet är en ständig process där vi är på väg att bli det vi är ämnade att vara och vi blir aldrig färdiga. Tillsammans kan vi sträva efter att utvecklas, försöka ta vara på varandra och öva oss i att förstå att vi duger just så ofärdiga som vi är.

Vad vill jag bli bättre på idag?

---

 

Ja jag vet att jag kan vara rädd för att säga som det är. Jag tänker på att om det är någon som har en dålig andedräkt eller luktar illa. Då vågar jag inte påpeka det. Jag är rädd för att såra personen. Ja ibland så är jag själv rädd för att jag vet inte hur jag själv luktar. Man själv kan ju vara så van vid sin egen doft så att jag inte känner den.

Hur skulle jag själv reagera om någon kom med klagomål på mig? Jag hade blivit glad för om jag inte får veta vad jag gör för fel så kan jag inte ändra på mig. De är ju en del som har påpekat att jag har fått en mage. Jag måste komma igång att börja träna. Men det är som fästmön brukar säga att jag har tummen där bak. Jag tar inte tag i saker och ting. Det måste jag försöka bli bättre på. Fästmöns blogg som jag försöker att få henna att skriva lite i den. Men jag kan inte få henne att göra det om hon inte vill skriva, Vi har alla våra egna intressen.