Orkar inte med bråk
24 februari
Har jag någonsin sökt och funnit den lilla gnista som fick ett familjegräl att explodera i elaka ord och anklagelser? Kan jag erkänna att jag kan ha förorsakat det hela genom att ha varit för snabb att reagera på en löjlig anklagelse eller ett fördömande? Tar jag allt det alkoholisten säger, i sin frustration över sig själv, som en anklagelse mot mig?
Jag måste känna till att alkoholisten alltid vänder sig till sina närmaste och oftast käraste, när hans skuldkänslor exploderar i ett vredesutbrott. Jag behöver påminna mig om att dessa utbrott inte bara avslöjar hur olycklig han själv är. Jag ska inte förvärra situationen genom att ta för allvarligt på det som alkoholisten säger vid sådana tillfällen.
Dagens påminnelse
En gammal barnvisa förmedlar ett enkelt budskap: ”Käpp och sten kan bryta mina ben, men glåpord skadar mig inte.”
Om inte vi själva tillåter det.
”Lär mig att fridsamt hålla mig till tystnaden, när det inte är tid för mig att tala.”
”… Tiga har sin tid och tala har sin tid.”
(Pred. 3:7)
Jag vet att det var oftas var mitt fel när jag var aktiv. Nu lever jag inte med någon alkoholist, förhoppnings-vis. Men jag vet att när jag drack så hade alla andra fel (trodde jag) och att allt skulle dansas efter min pipa. Mina föräldrar drack under min uppväxt, då flydde jag, när jag upptäckte att det var lätt att fly genom alkoholen. Nu dricker jag ingenting, fast jag kan även nu fly in i datorns värld. Att sitta och blogga tycker jag är ett enkelt sätt att fly på. Nej det vore bättre om jag flydde in i att skriva på min bok. Som kommer att handla om min tid som har vart. När jag själv missbrukade och mådde fördjävligt. Nu mera är jag nykter för min egen skull.