Vill inte tillbaka till eländet.

 

 

AA-tanke för dagen 18 april.

 

När jag ser tillbaka på mina år som alkoholist, har jag då lärt mig att man får ut av livet det som man sätter in i det? När jag satte in spriten i centrum av mitt liv, fick jag då ut en massa elände? Sinnessjukhus för delirium? Fängelse för rattfylleri? Förlust av hem och familj?
När jag satte in spriten i centrum av mitt liv, blev då nästan allt jag fick ut svårt och eländigt?

 

Att begrunda idag.

 

Jag bör sträva efter en vänlighet och hjälpsamhet som ska omfatta alla som kommer i berörning med mig. Jag bör försöka finna något att älska hos var och en av dem. Jag bör välkomna dem, ägna dem små uppmärksamheter och vänskapsbevis, och hjälpa dem om de ber om hjälp. Jag får inte låta någon gå sin väg utan ett uppmuntrande ord, utan ett tecken på att jag verkligen bryr mig om dem. Någon förtvivlad människa kan ha fått en ingivelse av Gud att komma just till mig. Jag får inte svika Gud genom att avvisa honom. Om inte människor är säkra på att de är välkomna hos mig, kanske de inte vill ta kontakt med mig.

 

Dagens bön.

 

Jag ber att jag ska varmt välkomna var och en som kommer till mig för att få hjälp. Jag ber att jag ska få dem att känna att jag verkligen bryr mig om dem.

 
 
 
 
 
Jag vill vara så hjälpsam jag kan, fast ibland så kan det vara svårt, med mitt stora ego. Klart att jag vill att alla som kommer till mig ska känna sig att jag välkomnar dem, och inte avvisa dem.
Jag slapp dilerium och jag körde aldrig rattfull. Men jag fick epelepsi en gång på grund av mitt supande och andra drogr jag hade tagit. Mitt körkort drog det ändå på grund ut av konsekvenserna ut av mitt supande. Någon familj skaffade jag aldrig under året jag drack, för alla lämnade mig.
I dag så vill jag inte ha alkohol som ska styra mitt liv längre utan jag vill helre ha ett nyktert liv i gemenskapen.

Kommentera här: