Svårt att lämna föräldrarna.

                  

 

                                29 maj

 

 

   Al-Anons uppfattning om frigörelse är inte   så enkel att ta till sig. Vi uppmanas att frigöra oss från problemet, men det   betyder inte att vi ska lämna alkoholisten. När den ena katastrofen avlöser   den andra är det emellertid svårt att avgöra vad som är vad.

  Några bestämmer sig för att sluta prata.   Sådan tystnad, fylld av bitterhet och vrede, talar ett tydligare språk än   ord. Den skadar oss själva, den ger alkoholisten anledning att klaga och den   visar definitivt inte någon kärlek eller medkänsla.

   Andra försöker ägna så mycken tid åt   annat, att de försummar sina viktigaste skyldigheter i hemmet gentemot   familjen, inklusive alkoholisten.

 

Dagens påminnelse

   Genom att släppa alla tankar på problemet   kan vi verkligen medverka till vår egen andliga tillväxt och minska den   diffusa skuldkänsla vi bär inom oss. Det kan avleda uppmärksamheten från   alkoholistens görande och låtande. Sådan frigörelse får oss att se varje ny   dag som en möjlighet att slippa den snarstuckenhet som kommer av att vi känner   bitterhet och tycker synd om oss själva.

 

”När jag frigör mig från det som bekymrar mig kommer lösningen på   problemet ofta av sig själv. När jag släpper taget ger jag Gud en möjlighet   att hjälpa mig.”

 
Ja det var ju min pappa som var alkoholisten, och sedan blev jag en själv. Jag hade ju svårt att lämna mig själv, för jag själv blev en alkoholist. Jag lever ju inte ihop med någon alkoholist. Men jag har ju syskon och andra som har problem som jag känner som kan ha problem med alkoholen.
Jag vet att jag tyckte  att det var jobbigt, när föräldrarna drack under min uppväxt. Så jag drog ut med kompisar och drack. Jag flydde in i alkoholens misär själv. Jag fattade inte att det var beroende framkallandet. Jag höll ju till och med på att dö på grund av konsekvenserna ut av mitt missbruk. Men när jag var 32 år så slutade jag att dricka någon alkohol. Eller jag slutade att berusa mig alkoholistiskt. Jag fann en grupp i min närhet. Jag bodde då i Rågsved, och jag hade ju redan vart på AA innan jag råkade ut för misshandeln.
Jag visste ju hur den gemenskapen fungerade och jag lärde mig där att jag ska ta en dag i taget.
 
 
 

Kommentera här: