fredlig

                                                        29 januari

   Visst är jag skyldig att hjälpa andra av   medkänsla och sund medmänsklighet. Men detta innebär inte att uträtta för   andra det som åligger var och en att göra själv. Jag har inte rätt att beröva   någon den utmaning som det innebär att ta sitt eget ansvar. Även om   ömsesidigt beroende är en äkten-skaplig gåva och ett behag, måste var och en   själv bära sin del av bördan. Om jag övertar de förpliktelser familjernas   alkoholist försummar, försvagar jag hans vilja att ta sitt ansvar.

Dagens påminnelse

   Hur kan jag bäst hjälpa alkoholisten?   Genom att inte lägga mig i när han hamnar i svårigheter. Jag ska varken   kritisera eller kompensera hans brister utan frigöra mig från dem. Lära mig   att spela min roll och låta honom spela sin. Om han misslyckas är   misslyckandet inte mitt, oavsett vad andra tänker och tycker.

”Även om vi är menade för varandra har var och en sina egna   uppgifter. I annat fall skulle någon annans misstag skada mig, och det har   Gud aldrig menat. Likaväl skall min lycka inte vara någon annans ansvar.”

(Marcus Aurelius: Självbetraktelser)