Jag fann gemenskapen innan döden.
30 januari
De flesta av oss kommer till Al-Anon som en sista utväg och söka hjälp. Vi har provat allt annat. Kanske har vi sett vilken effekt Al-Anon haft på andra. Det verkar ha skett underverk, och vi vill gärna själva uppleva detta. Sedan förstår vi att det inte handlar om under – det är ett slags andligt sunt förnuft som vi måste ta till oss och lära. Liksom barnen i första klass börjar vi med det Första Steget: ”Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga.” Andra delen av detta steg är lätt att erkänna, men första delen vill gärna bli tomma ord. Det är svårt för oss att ge upp och acceptera tanken på att vi, som är så kompetenta och som försöker att klara av livet tillsammans med en alkoholist, egentligen inte alls vet hur man gör.
Dagens påminnelse Det Första Steget måste läras in och repeteras tills det blir en självklarhet för mig. När jag ger efter för min invanda impuls att ”ta över” och försöker framtvinga en lösning, är jag åter illa ute. Jag vet att jag endast kan göra framsteg när jag verkligen tror på och tillämpar det Första Steget.
”Jag ber om befrielse från det kontrollbehov jag har över min situation. Flerfaldiga gånger har jag bevisat att jag är oförmögen att kontrollera. Låt mig tro på, uppleva och känna min maktlöshet; då kan jag åtminstone lära mig att släppa taget och låta Gud ta över.” |