Förstår nu att jag inte var trevlig som aktiv.
30 augusti
När situationen i en familj blir verkligt förtvivlad, och vi känner det som om vi inte orkar leva en enda dag till med osäkerhet, fruktan, förnedring och allmänt elände, beslutar vi oss kanske för att göra något åt saken. Det är bra, men vad ska vi göra? Det är mycket viktigt att vidtaga rätta åtgärder. Låt mig tänka efter. Är jag i sådant mentalt skick, oavsett om jag är uppfylld av ilska, bitterhet och förvirring eller inte, att jag kan fatta ett klokt beslut? Har jag alltför lätt rättat mig efter goda råd, välmenande men baserade på begränsande kunskaper om min situation?
Dagens påminnelse När jag löpt linan ut, har jag levt länge med dessa påfrestningar. Låt mig vara tålmodig ett litet tag till medan jag väger nackdelarna mot fördelarna. Kommer en radikal förändring verkligen att innebära en förbättring för mig, för mina barn och kanske till och med för min make? Innan jag fattar ett beslut eller gör någonting, ska jag anstränga mig ytterligare för att tillämpa Al-Anons program. Det kan få mig att komma fram till en annan och kanske mera konstruktiv lösning än den drastiska förändring som jag övervägde att vidtaga.
”Förvissa dig om att den medicin du beslutar dig för at ta i ett hastigt och förtvivlat ögonblick, inte förorsakar dig mer lidande än sjukdomen”. |